Spaghetti

Detta är en första gång och kanske en sista: middag hemma hos Solveig. Hur gärna jag än vill vara med henne, fastnar jag inne på hennes toalett där hon har sin berömda dassbok. Alla har pratat om den, nu är det min tur.

Hon är en djup typ. Djupare än jag trodde. Här finns långa, långa citat med mystisk, kanske buddhistisk, innebörd. Och så några korta: ”The scholars tend to argue. The mystics look at each other and smile.” Jag trodde den skulle vara mer slagfärdig, boken. Som det här, det är faktiskt litet roligt: ”I'm fat. You're stupid. I can diet.” Hon kan inte bara engelska, men det mest lättillgängliga verkar vara på det språket. Efter en hastig genombläddring finner jag att det mesta av innehållet är religiösa saker, sen kommer politiska saker och sen, först sen, humor. Mest är det roliga saker som hennes kompisar sagt. Som det här:

Solveig: ”Do you just say 'mmm' like an idiot or do you understand?

Gabriele: ”Båda.”

Jag ser dem, hennes kaxighet, tron att hon ska förstumma honom, och så hans milda, självironiska men värdiga slagfärdighet. På svenska, dessutom.

Nu börjar hon ropa där utanför:

– Emilie! Jag vet vad du gör!

– Hur kan du veta det?

– Du gör vad alla andra har gjort före dig. Men jag är ensam här!

Ett par sidor till. Jag sitter ju för sjutton och lär känna henne. Jag vänder blad. Här kommer den. Antydningen. Den som jag letat efter genom hela boken:

”Are you straight? So is spaghetti until you heat it up.”

Jag har aldrig kunnat veta. Tidigare i dassboken ett par citat om hbt-rättigheter i Uganda men det skulle kunna vara ett utslag av hennes allt omfattande solidaritet. Varje gång vi mötts en pirrande känsla men jag vet att jag inte kan grunda någonting på den. Det kan vara mitt eget pirr som slår som ett ekolod, kommer tillbaka.

Det som slår nu är mitt hjärta.

Många saker hon sagt går nu att tolka... positivt.

Det som klibbar nu är min svett.

Jag för handen till låsvredet, redo att komma ut.

(Utmaning: skriv om slagfärdighet)