Midsommaröl

Sval var ölen jag fick när jag satt och väntade på er förstubro i molnig midsommardagseftermiddag. Sval och besynnerlig. Oppigårds Single Hop Ale. Den bekantade jag mig med medan ni omsorgsfullt inventerade varenda madrass i den stora gamla byskolan. Många låg ännu och sov men inte Angelika. Alla hade pratat med alla men ingen mindes henne från midsommaraftonens senare timmar. Hon hae gått ut med ett par flickor för att plocka blommor. Tystnad. Gärdsgårdar. De andra hade gett upp men inte Angelika. Där någonstans slutade spåret och om tre timmar skulle vårt plan gå från Skavsta. Åt vilket håll gick ni då, för sjutton?Men det var som om nattens tystnadslöfte hängde i, eller som om de skingrande spritdimmorna dolde färderna. Fler ungdomar slöt till på verandan. Det är Angelikas pappa. Han söker efter henne. Angelika? Söt, sa jag frankt. Lockigt hår. Hon kom hit med Kristin. Två och en halv timme kvar. Vår semester i Kroatien var på väg att bli ett minne av en fadäs. Men nu började blomsterflickorna kvickna till. Vi gick här. Ett skutt över en stenmur. Det gick fortfarande att följa spåren i det våta ängsgräset. Efter fyra lindor var det bara ett spår som fortsatte. Flickorna stannade tvekande men en pojke hängde på. Ingen idé att ropa för spåret fortsatte beslutsamt. Den allt varmare ölen dog i min hand. Vart hade hon gått? Vi var uppskattningsvis två kilometer från skolhuset när spåret slutade. På en landsväg. Hade hon blivit trött? Tänkte hon försöka lifta tillbaka? Mina rop som kraxningar. Pojkens mer melodiska. Jag heter Sebastian. Jag satt uppe och väntade på henne men hon kom aldrig. Jag ringde min fru. Vi får skippa resan. Min hand började skaka våldsamt när jag skulle ringa 112. Då, först då, ställde jag ner ölen. Den blev början på vår värsta sommar.

(Utmaning: skriv om något svalt)