Utan
snus i två dagar försmäkta vi på denna ö och denna ö är den
stoiska beslutsamheten, den vansinniga stoiska beslutsamheten att i
ett nu göra upp med missbruket. Inget nikotin. Inte i någon form.
Frihet utan en liten dosa. Askes. Vanvett. Jag är det närmaste jag
kommit att gå under, inte av hunger eller köld, inte av obesvarad
kärlek, utan av abstinens.
Jag
tror inte på tuggummin och plåster med nikotin i och dessutom är
de preparaten minst lika dyra som snuset och cigen. En del av
upplägget här är ju faktiskt att visheten ska bedra snålheten.
Tusen spänn i månan. Tolv tusen på ett år. En lagom semester. Och
jag är glad över att slippa röka och snusa. Det säger jag. Den
här gången är det för alltid, säger jag, och det är ett
privilegium att slippa.
Men
vid Brommaplans breda betongpelare står de som jag identifierar mig
med. De drar långa bloss och korta, de gör det jag helst skulle
vilja, det är en öken i mitt bröst. Men jag har redan slutat
flåsa. Men jag vill också kunna ta upp en vit cylinder till och så
en annan. Baka en prilla. Känna stinget och den mjuka kudden under
läppen. En förlängning av barndomen. Utsökt tröst.
Ett
”aldrig mer”. Aldrig mer svepa cellofanet av ett cigarrettpaket,
öppna det och ta bort stanniolpapperet, dra upp en cig. En av många.
Aldrig mer. Jag har gjort det för absolut sista gången. Det regnar
tårar på min grav. Dagen släpar sig fram utan avbrott. Det ylar
från mitt bröst. I ett ögonblicks panik funderar jag på att börja
suga på tummen men klienterna kan ifrågasätta det. Två dagar har
gått. Jag knaprar selleri igen. Två dagar och tre minuter.
”Det
är en förmån att få slippa.”
”Det
tar tjugoen dagar att befästa en ny vana.”
Jag
dör. Jag går under. Jag förgås.
Ta
mig härifrån, bara ta mig.
Jag
förgås.
(Utmaning:
skriv om att förgås)
Så är det.
SvaraRaderaMycket bra och mycket nyttighetssmärta, som känns igen.
SvaraRaderaGillar desperationen
SvaraRaderaOch slutraderna! De som nästan blir patetiska..
SvaraRaderaBra skrivet! Man får väldigt mycket tid till annat när man lyckats :)
SvaraRaderaKänner paniken. Obetalbart med tummen!
SvaraRaderaRiktigt bra. Det kan inte vara lätt. Hoppas du lyckas!
SvaraRaderaDu beskriver det hur bra som helst. Sitter själv med ett förbannat nikotintugummi i munnen men upptäcker hela tiden att jag sitter och väntar på att det ska bli dags att gå ut och röka igen. Suck!
SvaraRadera