Alla
stormens viskande öron. Alla rädslans bankande slag. Du är mitt i
och förbi, både olika och samma. Bara du och makterna. Bara du och
makterna, denna storm utan fördröjning, denna piskande visshet: att
du bara kommer igenom som en annan, att du bärs av inget som en
aning, att du gör dig stum och ful och döv men ändå offras,
kommer igenom stormen skråmad, rå och liten. Skråmad, rå och
liten men i ett stycke hel med ett skinn så skört som solen. Vagga
viss då i stormens motsats, som i ett tillstånd utan namn.
(Utmaning:
skriv om en storm)
Stilla suck och jag hoppas att du hör att den sucken är ett glatt tack för alla dina vackra ord :)
SvaraRaderaDagens "skråmad, rå och liten", tänker jag spara länge :)
Bugar djupt och håller andan.
SvaraRaderaMan fastnar starkt i några av formuleringarna - som i ett tillstånd utan namn - men i ett stycke hel - ... härlig lek med orden :)
SvaraRaderaatt man går ur stormen som en annan, gör sig ful och dum men ändå offras. Underbara tankar och så otroligt fint formulerade.
SvaraRaderaAlltså kanske inte underbara tankar - men sanna tankar, tankar från någon som gått genom stormen. Underbara i bemärkelsen äkta.
Underbart.
SvaraRadera