Acceptera

Känslor i kroppen. Levande ångest. Nu är vi där. Du säger ”ignorera!” Jag säger ”aldrig!”, börjar slåss (för min själ, som fyller mig ner i minsta kapillär) och rör mig mot smärtans centrum (som är överallt i kroppen – jag törs inte säga ”mitt i bröstet”). Där! Dyker ner i det onda, plaskar i det, dyker utan att dränkas.

Så. Det var inte så farligt. Det lättade i bröstet. Det lättade i bröstet och jag är inte längre rädd för mig själv.

(Utmaning: skriv om att ignorera)