Jävligt i Mali

Mormor Berta vecklade ut sina spindelfingrar, deras papperstunna hud, den hjärtskärande rosa renheten; for med dem sökande över afrikakartan, stannade med ett prövande pekfinger och sa:

– Det är för jävligt, det som händer i Mali.

Jag hickade till och det sprutade te ur min mun men inget hamnade på duken utan det ramlade tungt på de nyoljade tiljorna på mormors glasveranda. Nu trevade hennes fingrar över mitt ansikte med en näsduk, torkade mig om munnen tills jag blev ny. Golvet ignorerade hon.

– Du håller inte med? frågade hon spjuveraktigt med huvudet på sned.

– Jag vet inte så mycket, mumlade jag. Jag vet att det är något med tuaregerna.

– Det är kaos i norr, sa hon kort och strök sig över kjolen. Men du verkade bli väldigt tagen? Väldigt ställd?

– Du svor, viskade jag.

– Tja. Jag vet inte.

Hon tystnade och såg illmarig ut.

– Jag trodde inte att du svor, sa jag olyckligt.

– Det enda jag vet, sa hon utstuderat långsamt och fattade tag om sin nötta bibel som om hon vore förälskad i den. Det enda jag vet är att det står i Bibeln att man inte ska svärja vid sitt huvud och det har jag inte gjort. Inte svurit vid någon annans huvud heller, för den delen.

– Men man ska inte missbruka...

– … Herren sin Guds namn, nej! Det har jag aldrig gjort! Jag säger aldrig ”Herre Gud!”, som du gör. Eller ”Jeeesus” på engelska. Inte ens ”himla” säger jag. Men om det är jävligt i Mali så säger jag att det är jävligt i Mali. Och ingenstans i Bibeln står det att jag inte kan göra det.

Hon trutade med munnen och hällde upp mer te utan att fråga. Hon visste att ingen kunde slå henne, den gamla missionspionjären, på fingrarna i bibelkunskap.

– Men åk nu inte tillbaka till bibelskolan och säg ”fan” och ”jävla” och motivera med att jag sa att du kunde göra det!

– Jo, det ska jag, sa jag okynnigt. Skrymtare där!

Vi skrattade in i den osannolika sommarnatten, hon så glittrande ungt. Nej, jag skulle aldrig börja svära men åter hade hon öppnat perspektivet för mig en liten bit och blottat en större värld, den 89-åriga söndervärkta gamla kvinnan i det gråvita huset uppe i norr, och som vanligt var det läskigt och befriande på samma gång.

(Utmaning: skriv om att svära)