18-årsdag

Myndighetsdagen minns jag. 25 januari. Snöflingor som löst stickade grytlappar. Förändring på gång. Nicke kom, blyg som en aning, och gav mig en svarvad dosa som han gjort på terapin. Verktygen räknade och inlåsta klockan 15.55. Nicke. Som han hade hatat min skugga när jag kom till ungdomsvårdsskolan två år och tre månader tidigare. Men allting ändrades när han blev föreståndarens gullunge efter incidenten vid Korpsjön och ingen längre ville vara med honom. Då gick jag till honom. Det hade gått upp för mig att ensamheten stod som en farlig, vitviolett aura omkring honom. Jag gick till honom och knackade på.

Ungdomsvårdsskolan. Oskyldiga, drömska dagar. Nu var dagen kommen när jag skulle därifrån. Jag satt och tittade stumt på en plogbil i grådagern. Den plogade vägen mellan skolan och anstalten och jag hade bara att följa med. Klockan 10.30 gick transporten. Jag var myndig. Jag hade blivit kriminalvårdens ansvar. Är det konstigt att man dör en smula då?

Klockan 10.30 samma dag, den 25 januari 1982, fick min tvillingsyster håltimme mellan biologin och engelskan. Hon har berättat att hon cyklade som radiostyrd genom gatorna i den lilla staden, mellan flingorna som dalade som stora flor. Hon var glad, beslutsam, trosviss. Sladdade in på pastorsexpeditionens gård, gick in och ansökte om utträde ur Svenska kyrkan. Det tog en dryg minut. Trampa hela vägen upp till Högbergsskolan, tyst sjungande Imagine there's no heaven... Ett maskinskrivet intyg försiktigt instoppat i formelsamlingen i ryggsäcken. Hon var myndig. Hon var fri. Världen kunde bre ut sig utan tjuvkikande gudar. Det måste ha varit berusande.

Hon kom hem på kvällen sen till morsan.

– Jag fick femma på kemiprovet!

– Å, vad roligt. Tomas ringde. Han är på fängelset nu.

De åt lövbiff sedan. Min syrra nobbade sitt första glas vin. Vår 18-årsdag.

(Utmaning: skriv om att bli myndig)