Sommarn
regnar utanför fönstret och vi gör klippdockor. Hela lovet gör vi
klippdockor med våra trubbiga saxar. Mamma har sparat några
jättevackra och gameldagsa klippdockor från när hon var liten. Dem
får vi leka med. De fanns varje vecka i Året Runt, säger hon. På
sjuttitalet. Nittonhundrasjuttitalet.
Mamma och pappa och alla vuxna är verkligen gamla. De kommer från
ett annat århundrade. Klippdockorna vi gör själva blir så
klumpiga och fula jämfört med mammas perfekta men litet skrynkliga
från Året Runt. Men så kommer Sofi på att vi kan fixa till bilder
i Photoshop och på så sätt göra våra egna. Det blir bra men vi
leker mest med mammas gamla.
Så
en dag skvalar det inte längre därute, det är till och med litet
sol och det märker inte vi, vi håller på med en massa kläder till
ett klippdocksbröllop, men mamma kommer och säger ”Lystring!”
och ”Med omedelbar verkan!” och ”Verkställ!” och ”Glöm
inte gummistövlarna!” och vi blir utslängda som ett par fulla
gubbar från en pub. Jag har nog sett.
Det
är skönt därute. Det blöta och det varma. Vi leker att gräset
inte får nudda ovanför gummistövlarna. Att man faller död ner då.
Och det gör man nästan, för grässtråna – och allt annat som
växer – är så fulla med blött efter flera veckors regn att de
är riktigt obehagliga.
Eftersom
vi inte vill röra vid det som växer är det svårt att veta vad vi
ska göra men vi går ner till åkanten båda två och börjar bråka
om ifall ån har stigit eller inte. När vi har bråkat färdigt
kastar vi litet smörgås i det stilla vattnet, sen går vi in igen
och fortsätter med bröllopsförberedelserna.
”De
borde ju vara ute men jag blir i alla fall så glad när de håller
på med något analogt,” säger mamma till sin kompis Karin när de
passerar mitt rum. Karin är snäll. Jag vill att hon ska stanna och
upptäcka klippdockorna från Året Runt och säga att hon minns dem
från sin egen barndom men hon ropar bara ”Hej, Martina! Hej.
Sofi!” och så går hon och mamma ut och torkar av utemöblerna och
sätter sig i dem. med näsorna hopskrynklade så att de ser ut som
katter.
(Utmaning:
skriv om ett sommarregn)
Tillbaka till barndomens analoga somrar! Härligt.
SvaraRaderaSå bra. Gillar stilen. Sista meningen, perfekt!
SvaraRaderaFint! "Jag vill att hon skall stanna och upptäcka..." - åh vad jag minns den känslan.
SvaraRaderaKul med ordet "gammeldagsa". Fint berättat, kontrasten mellan då och nu, stämningen.
SvaraRaderaTycker om att mamman har en kompis. Och hela texten, för den delen.
SvaraRaderaVet knappt vad en klippdocka är för nåt, men älskar texten 'ändå'. Briljant, låter högtravande och påklistrat, men så blir det ibland... "Håller på med något analogt"!
SvaraRadera