Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

onsdag 6 januari 2010

Östra Nybrännberget

Det är vandrandet hon gör det för. Vandrandet och ätandet ur kåsa. Bäst tycker hon om att sitta i skogen vid en liten eld. Det långsamma funderandet. Hon är inte särskilt intresserad av naturen. Hon betraktar den och tycker den är vacker, kan stå i en halvtimme och se på ett djur, en fågel eller en förunderligt formad gren, men behöver inte veta vad det heter, det hon ser.

Varje sommar ger hon sig ut på en liten utflykt. Två, tre, fyra dagar, inte mer. Dagar som expanderar som himmelstaket ovanför henne; som laddar varje ögonblick. Närvaro.

Hon behöver inte göra upp några planer. Nuförtiden finns det mobiltelefon. Hon låter någon skjutsa henne till en viss punkt, sen slår hon på telefonen och ringer när det börjar bli dags för hämtning. Ibland vet hon inte hur många dagar som gått. Fast hon för dagbok. Minimala anteckningar i en allt mer fuktig moleskinekopia: ”Smoke signals from a frozen empire”, ”Ljuset bryts i trädens vattendroppar: rött, grönt och blått”, ”På klipphällen intill är humuslagret så tjockt, att fyra små granar och en rönn har tagit plats”. Inga datum. Ibland namnet på platsen: ”utanför Norhyttan”, ”Nybrännberget”.

Nybrännberget är ett kvadratkilometerstort naturreservat som hennes vän biologen har sagt är fantastiskt, vackert och intressant. När hon väl kommer dit, är hon så mättad med intryck att hon bara orkar traska utefter bäcken som är reservatets östra gräns. Det är vackert och fantastiskt. Hon vill måla. Hon gör upp med sitt liv. Lovar sig själv ett flöde av ensamhet. Lovar sig själv att nästa år ska hon låta sig skjutsas direkt till målet, inte ägna mesta tiden åt att vandra dit. Hennes lycka förefaller fysiskt gripbar.

Ett par dagar senare ringer biologen för att höra hur hon haft det. Hon berättar, andlöst, barnsligt.
- Östra sidan, säger du? frågar han.
- Mmm.
- Ja, nu är det ju så att det är västra sidan som är intressant.
Hon funderar.
- Bra. Jag ville ha en anledning att åka dit igen.

(Utmaning: skriv om friluftsliv)

9 kommentarer:

  1. ojdå den här texten lockade fram vandringar och utflykter i mig. fast jag inser att det nog får bli när snön är borta igen, lät mysigt att göra som hon gillar hennes egen lovan och flöde i ensamheten och att lyckan var fysisk gripbar men tror hon efter ett år kommer att återigen vandra

    SvaraRadera
  2. Vilken text, så bra att jag själv känner för att vandra. Dialogen på slutet gillar jag så hon fick en anledning att återvända till reservatet.

    SvaraRadera
  3. Mycket bra text som gör att man följer med på vandringen.

    SvaraRadera
  4. Kul att se dig skriva igen! Tycker mycket om din text -fastnade särskilt formuleringen "flöde av ensamhet". Mmmm ...

    SvaraRadera
  5. oj så bra du skriver, liksom en vandring bara att läsa och "gå med"- gillade sättet huvudpersonen funderar, vill gå direkt till målet men vill även utforska vägen så himla vackert..

    SvaraRadera
  6. Finns det lax vid östra Nybrännberget så hojta till!!Kanske på västra sidan??

    SvaraRadera
  7. Jag får stor lust att knyta på mig kängorna och gå ut is kogen när jag läser texten.
    Och jag längtar, längtar så det värker till våren trots att jag älskar vintern.
    Det är vad du orsakar med din text.

    SvaraRadera
  8. Inspirerande! Bra knorr på slutet :-)

    SvaraRadera
  9. Å just så där skulle jag behöva göra med jämna mellanrum för att förhindra att jag springer ifån mej själv gång på gång. Berättelsen väckte lusten till naturen.

    SvaraRadera