Hon vill hjälpa människor. Men välgörenhet är fult. Hon vill hjälpa människor hjälpa sig själva. Hjärtat brinner. Hon är tjugotre år.
Tänk ett ögonblick på dig själv när du var 23. Vad visste du? Vad kunde du?
En dag får hon ett telefonsamtal. Ett volontärjobb som kanske skulle passa. Byutveckling.
Byutveckling! Precis något sådant som hon gärna skulle jobba med! Hon ser för sig själv hur hon vandrar runt på dammiga vägar i byar och liksom... utvecklar.
Skulle hon ge sig i kast med att utveckla byar i Lycksele kommun? Med sin bakgrund i teologi och mild aktivism? Absolut inte. Men byar i utvecklingsländer verkar så mycket mer hanterliga. Och hon kan lära sig massor.
Byutveckling. Community development. Tänk om någon nisse utifrån skulle komma hit och försöka utveckla det här området, med fyra hus hyresrätter och två hus bostadsrätter. Och inte ta hänsyn till att vi levde på helt olika villkor, vi i hyresrätterna och de i bostadsrätterna. Till exempel. Om han sa att nu skulle vi bygga ett community centre som var till för hela community:t. Där vi kunde ha olika kurser och samlingar. Eller vad han skulle hitta på. Och så skulle vi höra ihop för att vi bodde i samma community. Och han skulle vägleda oss fast han nyss var myndig och inte anade våra sociala koder, vilka som hatade varandra och vilka som var strebrar. Till exempel.
När man går in i ett nytt område, får hon lära sig, ska man kartlägga hela byn, inte bara dem som har det sämst. Många långa frågeformulär. Så tar man reda på behoven. Det underliga är att varje by som organisationen jobbar i får exakt samma sak: Ett community centre. En förskola. En sorts barfotabank. Det finns ”felt needs” och ”real needs”, får hon lära sig.
Hon går inte på så många dammiga vägar. Mest sitter hon på kontoret i huvudstaden. Hon jobbar häcken av sig men vet inte så noga med vad. Och när hon kommer hem har hon fyllt tjugofem och har utvecklats oerhört. Hon ska alltid vara tacksam för åren inom utvecklingsarbetet.
(Utmaning: skriv om att utveckla)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är lite synd om flickan som inte riktigt får som hon trodde att det skulle bli.
SvaraRaderaBra skrivet
Det är precis så där som jag befarar att det går till.
SvaraRadera"Hon ser för sig själv hur hon vandrar runt på dammiga vägar i byar och liksom... utvecklar." Haha var tvungen att skratta när jag läser meningen. Hur dumt får det bli?
Intressant text, dels jämförelsen mellan U-land och Lycksele, dels hennes egna farhagor och förväntningar och hur volontärarbetet faktiskt blev.
SvaraRaderaMeningen liksom...utvecklar är obetalbar.
Cynism som övergår i sarkasm? "när hon kommer hem har hon fyllt tjugofem och har utvecklats oerhört"
SvaraRaderahihi, jag är ju aldeles för liten för att se tillbaka till "när jag var 23".
SvaraRaderabra text som alltid från dig. :)
Hej på dig jag har en liten utmärkelse till dig på min blogg malix.se
SvaraRaderaDu är den mest kreativa som jag kan tänka mig.
den här gillade jag verkligen. Hur man kan vända på vad som behövs och den sarkastiska undertonen. Bra skrivet!
SvaraRaderaBra text som vanligt- det bästa tyckte jag var jämförelsen med att ngn kommer hit o ska utveckla oss i Sverige- det var tänkvärt.
SvaraRaderaJa,det blir inte alltid som man har tänkt sig.Varken före eller efter 23.
SvaraRaderaMoahahaaaa...!!:-) Teologi och mild aktivism. Ljuvligt.
SvaraRadera