Igår morse slog min dendobrium ut. Det ska vara väldigt svårt att få dem att blomma om; nu är det fjärde gången för mig med just den här, som jag fick av Lovisa när Olga föddes. Tidigare hade jag bara haft phalaenopsis. Jag skämdes litet, det borde ju vara jag som farmor som gav Lovisa en orkidé när hon fick sitt första barn men Lovisa har alltid varit sådan, så frikostig när det gäller att dela glädje.
När hemtjänsten kom igår förmiddag, bad jag om att få komma upp ur sängen. Det var en sådan dag, himlen strimmig i svag kobolt och vitt, de fick sätta mig i rullstolen och köra mig de få metrarna fram till blomsterfönstret, där satt jag ett tag och skissade i huvudet så att jag skulle ha en bild att ta fram när jag behöver den. Även aloe veran håller på att slå ut, det verkar bli gula blommor på en gänglig stängel – det är första gången för mig. Ja, det var en lycklig dag. Om en vecka kommer Ester på besök. Då ska jag också upp och kanske, kanske, om vädret håller, kommer jag ut. Det är gott att ha något att se fram emot.
(Utmaning: skriv om det bästa som hände igår)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det härligt att se dessa vackra skapelser sätta nya knoppar och blomma igen efter en viloperiod! Jag har en på gång också...
SvaraRaderaVi måste alla ha ngt att se fram emot - skapa morötter - så vi klarar oss genom de grå dagarna.
Bläddrade i blomreklam igår och kände hur jag saknar den tid när jag ägnade mig åt förökning/föryngring. Av växter, alltså :-)
SvaraRaderaVilken underbar text, hemtjänst och rullstol till trots, så andas den glädje och livsglädje.
SvaraRaderaJag blir nedstämd när jag läser din lilla berättelse idag. Den gamla kvinnan, så blid och tacksam för alla de små, små tingen. En sådan person som har förstått vad som är viktigt - och så får hon inte ens komma upp ur sängen varje dag.
SvaraRaderaJag skrev om det bästa som hände mig igår. Men en annan sak som också var BRA var lite konstruktiv kritik av Marmoria. Den tackar jag för. Min puff idag är lika "dålig" pga att den också är skriven rätt ur känslobägaren och inte alls med någon tanke på läsaren. Borde kanske be om ursäkt för det? ;)
Å vad fint skrivet.......kan man hoppas på att få bli sådan?
SvaraRadera