”Se upp!”
Det var mammas sista ord varje morgon när hon stod på förstubron och sände iväg mig till skolan. Varje morgon. ”Se upp”.
Jag skulle se upp för Bobergs galna galt och för Aronsson, om han redan satt och söp där bredvid kafét. Jag skulle se upp när jag gick på dass, så att inte pojkarna tittade i springan under dörren.
”Se upp för järnvägskorsningen!”
”Se upp så att kängorna inte blir våta!”
”Se upp så du inte tappar ditt hårband.”
Pappa var redan i skogen. Veckorna långa. Låg i koja med de andra gubbarna. Men lördag klockan tre kom han och åkte igen i gryningen på måndagen medförande nytt fläsk och spickensill, ja, konten full för veckan. Från lördag klockan tre tills natten klingat av på måndagen gällde det att se upp. Men det visste bara jag och mina systrar. Inte mamma.
(Utmaning: skriv om att se upp)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag fattar inte. Vad var det flickorna visste och inte mamman?
SvaraRaderaEftersom jag inte kan kommentera på din blogg, svarar jag här. Enkelt, det står i texten: De visste att det gällde att se upp när pappa var hemma på helgerna.
SvaraRaderaJag tycker den här texten var sorglig, och flickorna var nog väldigt glada att inte pappan var hemma jämt!
SvaraRaderaJag gillar när man får en liten smocka i slutet på texter (och filmer med för den delen). Du är fena på det. Här är en lite nostalgisk text, som man inte tror ska göra ont alls, men så i dom allra sista meningarna, smack, bom.
SvaraRaderaSå jäkla bra.
Håller med föregående inlägg. Jäkligt bra och hemskt att läsa om.
SvaraRaderaTack för att du tyckte till om min text. På nåt sätt lyckades jag radera din kommentar, sorry för det, jag vill ju gärna ha respons...
Jag gillar antydan. Det som inte behöver sägas i ord, fast det ändå sägs med ord. Bara andra än de konkreta. Bra skrivet!
SvaraRaderaAngående Mias blogg - för min del så blir det en "google-ruta" i överkant av kommentarsfönstret (där jag kan välja om jag vill översätta eller ngt annat ointressant). Denna googleruta går att stänga ner (med krysset). Då jag stänger detta övre smala rutfält så SYNS knappen längst ner som är till för att kunna skicka iväg kommentaren - och då får du iväg den. KOlla om det kan vara ngt sådant. Jag hamnade som sagt i samma dilemma först.
SvaraRaderaLäste nu din text... Burr.... burrburrburr... och SNYGGT fixat. Blev ett väldigt ... burrrigt och överraskande slut - mkt snyggt ihopknutet mot inledningen. Hujja-bra! - för att använda riktig grammatiskt riktig norrlandsförstärkning :-)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaÄsch, nytt försök:
SvaraRaderaTänk att några få rader kan ge så starka bilder! Typiskt för dina texter tycker jag- ingen stoppning alls vad jag kan se. Sen att du dessutom med äran i behåll kan skriva om kojor, kontar och spickesill- jag skulle aldrig våga..:-)
Tack förresten för din fina kommentar! Jag blev mkt glad o svarade på min egen blogg, men det var väl måttligt fiffigt kanske.
Jag hade nog lite för bråttom när jag läste. Men när jag nu läser om så begriper jag ju. Och hoppas att det inte är vad jag tror.
SvaraRaderaKort koncist och väldigt bra! Sorgligt.
SvaraRadera