Felix

Det låter uppifrån. Taket, mitt tak, är en annans golv. Om nu klockan bara vore tolv men den är tre. Tre på morgonen och det låter som om de flyttar alla sina möbler. Kvastskaft har man inte numera, man får beskedligt ta på sig morgonrocken och gå ditupp, där en medelålders kvinna i nattlinne öppnar nästan omedelbart. Jag ser på hela hennes hållning att hon skäms. ”Förlåt”, säger hon innan jag hunnit säga något. Det är en konventionellt inredd lägenhet, mer arvegods än Ikea, och allt står huller om buller. De har flyttat alla sina möbler. ”O, förlåt” säger hon igen. ”Sture!” ropar hon inåt lägenheten. ”Vi måste sluta!” Till mig säger hon: ”Jag kan förklara.”

Följande har timat: De har varit på en liten tillställning och kommit hem vid tvåtiden, varvid de upptäckt att den tama sköldpadda de vaktar åt en bekant rymt från sin bur, vars dörr står på vid gavel. De börjar söka men hittar inte djuret någonstans. Eftersom ägaren ska hämta det klockan åtta just denna morgon, måste de få fram det. De försökte vara försiktiga men hur lätt man än är på handen, låter det när man flyttar tunga ekmöbler. Det kan jag intyga.

Sture och hans fru är utom sig. Sköldpaddan betyder allt för sin ägare. Han har haft den sen han var barn. Och nu har de lämnat burdörren öppen! Själv ser jag något annat som är öppet: dörren till klädkammaren står på glänt. ”Har ni sökt därinne?” frågar jag och får ett nekande svar. Vi öppnar andlöst och tänder lyset, som illuminerar prydliga rader skor på dubbla hyllor, massor med kläder och ovanför dem travar med kartonger. Längst in ett frysskåp. ”Min man jagar”, förklarar kvinnan. Sen står vi dödstysta. Kompressorn låter. Men Sture, som är van vid ljudet, hör också något annat, ett klent och tafatt krafsande som inte ska vara där. ”Felix!” ropar han och dyker ned invid frysskåpet. Vi får flytta det också litet grand men det gör inget. Jag är ändå uppe. ”Han har fastnat i kylslingan!” säger Sture triumferande och lyfter fram en sköldpadda något större än hans hand. Felix får en bit kokt morot till tröst och vi människor sätter oss ner med en kopp te. Vi har bott länge i fastigheten men aldrig ens mötts i hissen.

(Utmaning: Dagens ord: lyhörd)