När väntan är över

Väver om dagen och repar upp om natten. Väver om dagen och repar upp om natten. Väntan växer in i sig själv och blir en egen entitet. Jag måste ju ändå klä mig och föda mig. Det blir som ett liv, det också. Väntansliv. Livsväntan. Och i salen halvligger friarna, ätande, drickande från min fatburskammare. Fylltölpar. Allt de ropar. Men jag väver om dagen och repar upp om natten. Det ska karlar till att inte genomskåda det. Män har en rörande oförmåga att betrakta hantverk. I går smög en tiggare in i salen, stannade precis innanför dörren. Jag såg honom och darrade. Visste med ens. Det ska en karl som Homeros till att inte genomskåda det. Män har en rörande oförmåga att betrakta kvinnosjälar som de är. Människor överlag har en bedrövande oförmåga att se varandra. Kanske är det också därför jag har suttit här med väven. Alla dessa år. De har nått sitt slut. Jag kan klyva havet av friare, gå fram till honom och säga: ”Här är min man.” Men jag spelar spelet. Jag utlyser friartävlingen. Han ska få bevisa sig i ädel tävlan, allt det där larvet, de sista ska bli de första, ”oj, en fattig tiggare är den ende som kan spänna Odysseus båge!” Pilen viner över friarnas huvuden, det säger schwoop i måltavlan av svinhud, där pilen hejdats, vibrerande mitt i oxögat. Nu, då? Är leken slut? Kan vi springa mot varandra i ultrarapid? Nej, han har litet att ordna med först. Ska dräpa alla friarna, se. O, Zeus, jag blir så trött. Inte härinne! Alla blodspår. Vem ska finansiera omkalkningen av salen? Det slår mig när jag tänker det att det är nu det börjar, nu, när det är över. Ett nytt liv. Och jag kommer inte att gilla allt. Han kommer att ta ifrån mig ansvaret för Ithakas ekonomi och bokföringen kommer åter att bli slarvig. Slösig var han alltid, och fåfäng, och sträng. Jag har knappt märkt vilken makt jag fått under mitt långa väntansliv. Nu kommer han emot mig. Smutsig, trasig, med blod både här och där – han har ryckt ut pilar för att få dem att räcka till alla friarna. ”Det är jag”, säger han, ”Mitt hjärta, det är över nu. Jag har räddat dig. Nu återvänder livet till gamla Ithaka!”

(Utmaning: över)