Lyssna, Nathaniel!

Lyssna, Nathaniel, lyssna och lär. De gamle berättar om vandrarmunken som blev satt på ett flygplan, i ett säte närmast gången. Han sträckte på sin rygg och mediterade på sin koan. Flygvärdinnan kom med drinkar, med filtar och med hörlurar. Hon kom med mat och små runda brödbullar. Vandrarmunken mediterade. Hans stolsgranne behövde gå på toaletten. Munken reste sig upp och bugade, fortfarande mediterande. Grannen kom tillbaka. Munken satte sig igen och började omsorgsfullt öppna de inplastade små skålarna med mat, tog fram sin tiggarskål och blandade allt däruti.

– Du är en munk, sade grannen. Varför mediterar du inte?

– Jag äter och jag mediterar på alla som gjort denna måltid möjlig, svarade munken.

När han ätit tog han fram den lilla våtservetten och torkade samvetsgrant sina fingrar.

– Du är en munk, sa grannen då. Är inte allt du rör vid rent?

– Långt ifrån, log munken. Men om så vore skulle jag ändå tvätta händerna när jag ätit, för att inte kladda ner dig om jag skulle behöva rädda ditt liv.

Då fick stolsgrannen ett lättare slaganfall och den läkekunnige munken lindrade hans plåga. Så fort grannens tillstånd förbättrats, ringde denne på flygvärdinnan och sa:

– Flytta på denne siarmunk! Han framkallade mitt anfall.

Och flygvärdinnan flyttade munken till första klass, för det var den enda plats som fanns. Där var det långt mellan grannarna.

– Sitt här och lägg dig inte i, sa hon hårt till vandrarmunken.

Vandrarmunken satte sig åter att meditera. Här var sätena breda nog för honom att sitta i lotusställning. Så han satt i lotusställning.

När han kom fram tog han sin skål och sin axelväska och vandrade över slätterna till Västerås, dit han var bjuden för ett möte om religionsdialog. Glatt lyste hans ockragula klädnad mot den svarta jorden, mot fnasorna av vitt som fortfarande låg kvar – det var snö – och fnasorna av vitt som steg mot den höga himlen – det var måsar.

Nathaniel satt tyst när han lyssnat.

– Vad ska jag då lära av denna historia? frågade han försiktigt.

– Lär vad du behöver, sade läraren och suddade från marken de skisser han tecknat för att hålla fast lärjungens uppmärksamhet.

(Utmaning: vandra)