Nu
har det uppstått en springa igen i min kära svepbricka, som också
är min enda bricka. Jag vill inte ha någon annan. Jag köpte den
vintern 87/88 på Småländska höglandet och den höll in på
2000-talet. Då uppstod den första springan. Brickan gick
fortfarande att bära på, förstås, men det var inte kul om en
kaffekopp tippade på den i sängen. Det hände en gång. Då tog jag
brickan till pappa och han lagade den snabbt och omsorgsfullt med
plastic padding. ”Plastic padding?” Jag var upprörd. Tyckte att
min fina bricka nedgraderats men när jag fick tillbaka den såg jag
att lagningen var nätt och snyggt gjord. Nu är den åter sprucken.
Kära, den är sprucken,
kan ej lagas mer. Bromsen blir nog stucken om jag honom ber!
Visan ”Lilla Tomtegubben”. Han sjöng den så ofta när han höll
på och donade i garaget, där han hade sin snickarbod. Alla
verktygen! De gick för struntsummor på garageloppisen. Mycket annat
körde vi till tippen. Vi blev habituéer där. Fyra vändor om dan.
Kära gäster även på Pingstkyrkans second hand-butik. Ett helt hus
skulle tömmas.
Jag
vill inte ha någon annan bricka. Och jag har slutat dricka kaffe i
sängen.
(Utmaning:
springa)
Fin skrivet!
SvaraRaderaBra.
SvaraRadera