Moster Amalia

– Ni ska tänka på att moster Amalia inte är som andra, säger mamma och vi suckar lyckligt.

Vi vet så väl att moster Amalia inte är som andra. Mamma behöver inte tala om det för oss.

– Nej, säger Katarina, hon är inte som andra, för hon är så barnslig att hon gillar att spela spel med oss.

Vi brukar spela spel med moster Amalia. Hon lär oss Risk och tar över hela världen. Sen visar hon oss bilder på datorn, nya från Syrien och gamla från Hiroshima, och så sitter vi och grinar en stund, alla tre, över vad kriget gör. Sen spelar vi Risk igen. Katarina och jag får spela ihop och då är det vi som tar över världen. Sen gråter vi inte för moster Amalia är hungrig. Då kommer vi också på att vi är väldigt hungriga. Vi klär på oss och går till Konditori Finesse på andra sidan rondellen.

– Vad vill ni ha? säger moster Amalia.

Det finns ingen mat, så Katarina säger att hon vill ha en smörgås. Då vill jag också ha en smörgås.

– Räkmackorna här är väldigt goda, för de är inte på tekaka, säger moster Amalia.

De känner moster Amalia väl på Finesse. Vi får in varsitt berg med räkor med en liten surdegsbrödsbit under. Själv tar moster Amalia en semla.

– Men du var ju hungrig, Amalia! säger jag och glufsar i mig räkor.

– Ja, det här är väl hela kostcirkeln, säger hon och ritar en ring runt semlan med gaffeln.

Sen går moster Amalia runt och pratar med alla tiggarna. Hon lärde sig rumänska när hon var volontär i Transsylvanien. Till en av tiggarna har hon med sig en nappflaska som är nästan ny, en annan ger hon en hemlig lapp. Sen får vi leta skatter i moster Amalias lägenhet. Katarina får ett durkslag och jag en gammal klocka. Sen måste vi sova litet, för att vi var uppe så länge och spelade Master Labyrinth. Och sen är helgen slut och vi måste hem.

– Ni är ju alldeles utschasade när ni kommer från moster Amalia! säger mamma bekymrat. Jag tror att hon går upp i varv väldigt när hon är med er.

– Det finns inte större frid att få än hos moster Amalia, säger Katarina högtidligt.

Hon kan uttrycka sig ibland.

– Jag tror ändå inte att ni ska vara en hel vecka på moster Amalias land...

Vi gnölar och bölar. Moster Amalia har berättat om sitt land. Där får man mjölka och göra ost, om man vill, och man kan bada och sjunga och spela spel och klä ut sig och allt som moster Amalia tycker är roligt.

– Vi får nog fundera litet på det, säger pappa.

Pappa blir trött av moster Amalia. Men inte vi. Det är grejen. Vi säger det.

– Tja, det är ett bra tag tills sommaren kommer. Jag lovar ingenting, säger mamma.

Katarina och jag tycker att mamma och moster Amalia är de olikaste systrarna som finns. Är det för att hon inte har barn själv som moster Amalia är en vuxen som är i samma ålder som vi? Men farbror Ruben har inte heller barn och han är en gubbe, fast han nog är yngre än Amalia, i vuxenår räknat. Vi samlar inte på honom. Vi samlar på moster Amalia, för hon är inte som andra.

(Utmaning: cirkel)