Plastdocka från Östtyskland

Titta, kom och titta, kom sätt er häromkring! Det dröjer säkert ännu en stund innan sömnen kommer med John Blund. Han vill visa oss någonting. Vuxenfalsett som ska likna barnsång. En plastdocka från Östtyskland som kommer i olika finurliga fordon och farkoster till plastbarn på olika ställen. Mamman är från Estland och har någonting emot John Blund-dockan, det är därför flickan vet att han är från Östtyskland. Flickan har någonting emot John Blund för att han är så plastig och barnslig och slät. Men han kommer varje vardagskväll på teve med en ny barnfilm varje gång, öppnar en skimrande port i det tråkiga vuxenprogrammet Halvsju. Skimrande och skimrande. Ibland flimrar bara de tio minuterna förbi. Ibland, ibland är de fantastiska. Det bästa flickan har sett är en dockfilm från Tjeckoslovakien om en flicka, en annan flicka, som önskar sig en hund så starkt att hon tar ut sin vante på promenad i koppel. Och vanten är en hund när bara flickan ser. När de andra barnen kommer blir vanten en vante igen och de andra barnen skrattar. Flickan, den riktiga flickan, hon som tittar, blir svettig i händerna och ödslig i magen av den filmen men mamman har någonting emot filmen, det är därför flickan vet att den är från Tjeckoslovakien.

Efter filmsnutten strör John Blund-dockan förtrollad sand i plastbarnens ögon och så är det på med pyjamasen och i säng. Flickan ligger en stund och läser, alltid en ny bok. Hon önskar att den ska göra något med henne, som filmen från Tjeckoslovakien, eller Emily på Månvik eller Huckleberry Finns äventyr eller David Copperfield.

(Utmaning: titta)