Som monsunen

Regn som draperier, trådar trädda med tunga pärlor. Vertikalt vatten. Nej, jag är inte tillbaka i sydasien. Det är inte Piduruthalagala som reser sig därborta och allt luktar inte mögel. Jag är här, i Stockholms kommun, men det är som om monsunen kommit. Plötsliga, dränkande skyfall flera gånger om dagen. Jag läser i DN att avsmältningen vid Arktis sker i fruktansvärd fart, att detta påverkar vindsystemen, och jag fattar inte men det står att detta kan ge oss ”regniga och gråa somrar”. Är det vad det här är? Regnets kitschiga pärldraperi är förvisso mest grått – om det inte är solregn, det var det mycket i början av sommaren – men ”grå sommar”? Det låter så oöverträffat melankoliskt.

”Oöverträffat melankoliskt”. Så oöverträffat naivt. Det kan nog bli mer ”melankoliskt”. Som när öar i Polynesien försvinner i havet. Farväl.

Så, nu var den skuren över. Sensommarsolen stiger, torkar bort allt regn -- som under monsunerna i tropikerna. Hur ska det vara med allt? Är detta konstiga väder ett exempel på klimatförändring som jag beskådar på första parkett eller är det bara en släng av grå sommar?

(Utmaning: skriv om regn)