Nyfattig

Vi har inte råd längre att lämna lamporna lysande. Att ta sig en ung älskare är inte att tänka på. De vill ha skor och slipsar, de unga, till när de ska ut och ragga på flickorna i deras egen ålder, de som inte behöver betala – än.

Bara de riktigt naiva tror att det är miljön och moralen som styr när vi avslutar livet som vi känner det. Vi får applåder för det ena och gliringar för det andra.

– Jag tycker mormor höll sig mera ung förut.

– Ja. hon har till och med börjat gå som en kossa.

– Mormor! Var stolt över skatten du har mellan benen och visa det!

De skulle bara ana hur mina trosor ser ut och luktar, nu när jag inte har råd med Tena inkontinensskydd längre.

Jag är en icke-person sexuellt och sensuellt i vilket läger som helst. Den snuskhummer som vill närma sig mig naken vill jag inte ha. Så blir det då: av mitt ekonomiska trångmål en tillknäppt moralisk hållning, så lätt att växa in i. Den har en sköld, en styvstärkt skjortblusklänning med ett lergrått förkläde ovanpå det tillika.

Jag går ut under palmerna, som rasslar svagt. Jag kan inte gå långt i trädgården. De diskreta lanternorna står släckta på sina höga stubbar. Vi har inte ens råd att hålla trädgården upplyst!

Om det vore något bevänt med mig skulle jag förflytta mig närmare självmordet, varje dag närmare. De omedelbara problemen dag för dag är nog för att jag ska vilja fly men jag vet att jag hade kunnat fly varje dag innan säcken drogs åt. Då var jag för feg. Nu också. Självmord är inte min grej. Men fattigdom är det ännu mindre

(Utmaning: skriv om att avsluta)