Körövningar

Jag tycker mycket om att köra. Första gången jag körde av vägen hade jag inte körkort ens. Det var på en grusväg precis mitt i Norrland. Precis mitt i Norrlands inland. Precis mitt i ingenstans. Jag hade inte vetat att man kunde halka på singel som på snömodd. Vi lyckades baxa bilen, en liten Fiat Ritmo, tillbaka upp på vägen igen. Ingen drev med mig om det. Det blev vad man kallar en hemlighet. Jag hade väl försökt stila. Tystnaden var metallisk men inte obehaglig.

Sen gick det några år. Jag kom ihåg den där grussladden men jag blev inte försiktigare. En gång körde jag en tolvmeters buss rakt ut på en badplats mitt i sommaren. Bilar och folk överallt. Jag hade väl fått ett infall. Hur jag knycklade mig tillbaka vet jag inte. Jag gick in på trafikexpeditionen efteråt och sa: ”Om nån ringer om en buss på Kanaanbadet så var det jag”. Sen cyklade jag hem.

En annan gång körde jag gocart. Jag körde gocart och blev så exalterad att jag körde över en tjej i en kurva. Ja, körde över. Duns, duns. Jag hade inte föreställt mig att hon skulle bromsa så mycket. Jag hade tänkt köra förbi henne på insidan. Det var dumt. Jag hade väl blivit tävlingsinriktad. Tyvärr var jag ju tvungen att stanna när det där hände. Annars hade jag nog vunnit. Det är enda gången jag kört gocart.

En vinter fick jag rejäl sladd med en ledvagn i en tvär kurva i Hässelby Villastad. Jag var säker på att jag skulle köra in i någonting och ägnade mig uteslutande åt att missa personerna som stod på hållplatsen efter kurvan. Efter några mardörmssekunder suckade bussen och stannade utan att ha krockat med någonting alls. En polis som var min passagerare kom fram och sa: ”Det gjorde du bra” men jag höll inte med honom. Jag borde inte ha fått sladd över huvud taget. Jag visste att kurvan var lömsk. Jag hade väl suttit i andra tankar.

Om du får mardrömmar efter att ha läst det här kan jag lugna med att jag lämnat in mitt körkort för tung trafik och att jag nästan aldrig kör numera. Någon gång i månaden befinner jag mig på E18 mellan Stockholm och Västerås och på riksväg 66 mellan Västerås och Ludvika i en grön liten bil med en vit liten hund i. Jag tycker fortfarande om att köra men äventyrens tid är förbi.

(Utmaning: skriv om att köra)