Bregottfabriken

Jag minns när jag anställde dig. Du skulle snart fylla tjugoett och det var ditt första jobb. Du var min första anställde. Jag ska ärligt säga att jag inte skulle ha haft råd att anställa dig om du inte varit så ung. Jag hade knappt råd ändå och bävade varje dag för att du skulle bli sjuk – eller jag. Så är det att vara egenföretagare. Det var den tillvaro jag hade valt.

Jag anställde dig för att göra det jag hade tänkt att jag skulle göra själv. Företagets kärnverksamhet, som var bed and breakfast, meditationskurser, catering, massage, skaffa loppismöbler och måla dem i shabby chic-vitt, sälja dessa möbler och kompisars hantverksföremål liksom egenhändigt gjorda meditationspallar. Jag hade sett för mig hur jag harmoniskt satt och målade och snickrade på lediga stunder tills det kom en B&B-kund, som jag checkade in, för att sen fortsätta med mitt lugna pyssel. Företaget som andning och lunk.

Företaget blev svett och möda samt glömda fakturor med kängavtryck på golvet i Volvo Duetten. Vad tur att jag inte föll för att hålla hästar också! När jag fick mitt andra inkassobrev mejlade jag arbetsförmedlingen.

Och du kom. Jag valde dig bland många. Det var ett ansvar. Alla jag valde bort. Jag var trettiofyra. Det var inte länge sen jag själv riggat mig för att passa in på en jobbeskrivning. Du kom och fast du var så ung och rask och rörlig förde du in andningen och lunken. Du förstod hur jag ville ha det och jag fick tid och sans och koll på bokföringen. Efter några veckor behövde jag inte fara som en stressad räka fram och tillbaka längre, utan vi kunde dela på de roliga göromålen.

Vi arbetade tillsammans utan många ord. Inget ”tar du det så sköter jag det?” Möjligen ”har du sett om de har fina kronärtskockor inne i stan?” Vi var som djur mer än människor tillsammans. Som två kor, kanske. Bregottfabriken.

Och nu ska Bregottfabriken byta regi. Du har blivit tjugofyra och i och med att jag äktar dig på lördag, vill jag inte ha dig som anställd längre. Du vet inte om det här men på fredag ska vi in till stan och skriva på papper så att du blir delägare. En liten lön ska du få ut, som jag, men du är inte säker och trygg längre! Nu slutar din tid som anställd och jag hoppas att det är för alltid.

(Utmaning: skriv om att anställa)