Lyckoslantenflickan

Mina första pengar fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde två år. Jag blev stolt och glad., lät de lumpstinna, krispiga tiokronorssedlarna prassla mot varandra innan jag lade ner dem i kuvertet igen.

– Vad ska du köpa för dina pengar? frågade mamma.

Jag tänkte efter ett litet tag.

– Köttfärs... och limpa! svarade jag.

Jag brukar tänka att ekonomi är den värld jag inte kan. Men det är nog mest på makronivå: om räntan hit och inflationen dit och börsen... nej, jag kan inte lära det, annat än utantilläxor för stunden. Jag skulle behöva tatuera in formlerna som en fusklapp på underarmens insida. Jag förstår inte sambanden.

På mikronivå är jag en Lyckoslantenflicka. Gammalmodig och sund. Det är bra att spara, för då har man litet kvar till en sämre dag. Att satsa och spekulera förstår jag mig något på men jag gör det aldrig. Kan bara konstatera i efterhand att om jag satsat på guld när jag tänkte göra det, skulle jag ha kammat hem stort men det var bra att jag inte gjorde det, för den senaste guldruschen har farit hårt fram med både miljö och människor.

Lyckoslantenflickan pustar ut. Tur att jag är så oföretagsam! När det kommer till att göra klipp och tjäna pengar är jag oftast alltför ointresserad. Jag skulle kunna ha det som jobb men inte göra det för egen del.

Jag intalar mig att alla inte behöver vara likadana. För en del är det ekonomiska målet att bli rika, för mig är det att få det att gå ihop. Så nöjd jag blir varje månad när det funkar, när jag kan leva obekymrat utan att överskrida mina nätta ramar. Ekonomi kanske är min värld i alla fall, ty ekonomi är läran om att hushålla med knappa resurser. Det ska jag nog fortsätta klara utan plågsamma tatueringar. ”Köttfärs... och limpa.”

(Utmaning: skriv om pengar)