En liten broschyr

Han har Post-Traumatiskt Stressyndrom efter att ha blivit rånad i Rinkeby.

– Du kanske förstår att jag inte är så multikulti efter det? säger han.

Jag säger att det är puckat att dra alla över en kam. Han hade bott i Rinkeby i elva år utan att någonting hade hänt.

– De får gärna finnas men inte här, säger han med dramatiskt tonfall och pekar mot grannens dörr.

Rasist är han inte, nämligen, utan nationalist.

– 60 000 somalier bara i år, väser han.

Ojdå. Ska vi börja bolla siffror? Då måste jag vika mig direkt:

– Jag har inte läst tidningen så noga...

Han fnyser.

– Det står inte i PK-pressen, fattar du inte det?

PK-pressen? Jaha. ”Politiskt korrekt.” Jag har ingen aning om hur stor invandringen är till Sverige. 60 000 somalier och några fler... säg en procent av befolkningen på ett år – är det mycket? Jag frågar det inte högt men han ser mitt bryderi. Han kan komma med sina siffror och argument direkt från Nationaldemokraternas hemsida och jag står där som en idiot. Han ser det också. Mjukt stänger han ytterdörren, går fram till vädringsfönstret, öppnar det på vid gavel och skriker med triumf i rösten:

– Mångfald är enfald!
Ja, han får sista ordet, för att jag står och grunnar på de där 60 000. Jag bestämmer mig för att gå direkt till datorn när jag kommer hem och samla lite migrationsfakta. Helst skulle man ha en broschyr i plånboksformat. Det är på samma sätt som när man kommer hem från en lång utlandsresa: man har bestämt sig för att skaffa fram grundfakta om Sverige så fort man kommer hem – till nästa gång. Men gör man det? Nej. Och nuförtiden kan man ju fixa det lika lätt när man är borta. Man kan också be sin samtalspartner kolla på internet. Men det förslår inte när man är på besök bland de främlingsfobiska. Inte kommer de att kolla upp några sajter. Därför: en liten broschyr. En liten broschyr ska jag skaffa att ständigt ha på mig, till nästa gång. Från Migrationsverket, som vi båda tycker så illa om, från varsitt håll.

(Utmaning: skriv om mångfald)