Men
när jag måste vara liten igen vill jag ta fram min tröst.
”General” står det på dosan. Snygg i svart och guld, gammaldags
General, inte en av de många varianter som tagits fram de senaste
tjugo åren. Jag knackar på locket. Öppnar det. Doften! O, doften!
(Något liknande gödsel. Inte riktigt). Mina fingrar bakar tacksamt.
Fukten är rätt, och konsistensen. Allting är rätt. Livet går
lätt igen, redan innan jag fört prillan till munnen. När den
hamnat i sin lilla grop sprider sig välmåendet sekundsnabbt i hela
själen. Ja, kroppen också. General. General.
(Utmaning:
skriv om snus)
Ok. Så glad jag blir. Det var exakt de två orden som jag störde mig på men ändå lät vara kvar. Tack, nu ska jag gå på sådana känslor hädanefter.
SvaraRaderaJa, det var ju en reflektionang kommentar hos mig.
SvaraRaderaSwedish Match behöver dig!
SvaraRaderaFörtydl. Jag har inte snusat sedan jag var tolv men fick allvarligt för mig att ta upp det igen.
SvaraRaderaÅh, jag känner doften! Fast jag tycker den liknar saltlakrits. Bra skrivet. Gillar det korthuggna slutet. General. General. Trots enordsmeningarna känns de meningarna långa, dröjande, suktande, drömmande.
SvaraRaderaNästan så man blir lite sugen.
SvaraRaderaBra bra bra!!! tycker oxå det luktar lakrits.
SvaraRaderaDin beskrivning gör mig sugen trots att jag inte alls skulle vilja prova :-).
SvaraRaderaEn text som brinner av kärlek.
SvaraRaderaO. Underbar. Dom eleganta tvillingarna Doften/General. Nu ska jag tänka på den här texten när vinden ligger på från Gullbergskajens snusfabrik.
SvaraRadera