Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

måndag 31 oktober 2011

Utanför

Dimi var konstig och nu var han död. Det var mars och när vi kom upp till hans avlägsna grotta i slasket och rännilarna fann vi den stelfrusna kroppen utanför med brutet ben. Foten satt fast i en snäv rottåga. Han hade inte kunnat komma loss.

När vi undersökte hans grotta fann vi naturligtvis ingenting utom eldpinnar och fnöske. Men mot österväggen var marken mjuk och Pika föreslog att vi skulle gräva. Det tog ett par timmar men jag tror att vi hittade hela Dimis vinterförråd. Mest rörande var två grunda gropar med en liten mängd kastanjer, torräpplen, torrkött och nötter. Dimi hade tänkt på allt. Han hade verkligen planerat för vintern in i minsta detalj. Tänkt på att det kunde behövas proviant snabbt, om han skulle ge sig ut och spåra vilt, till exempel. Men han hade inte tänkt på att rotöglan utanför grottmynningen skulle kunna bringa honom hans död.

– Vad är man för en människa när man lever ensam? sa jag förundrat till Pika när vi släpande Dimis kropp mellan oss vandrade ned mot klanens grotta.
– Jag har svårt att tro att man är människa alls, sa Pika. Att frånsäga sig sin klan... Dimi skulle aldrig ha dött på det viset om han varit kvar i gruppen. Men du vet de säger att mamma Noni tappade honom när han var liten.
– Jaha, säger jag tveksamt och försöker låtsas som om allt är förklarat.

(Utmaning: skriv om att göra en plan)

10 kommentarer:

  1. No man is an island, inte ens på stenåldern?

    SvaraRadera
  2. Skulle vara intressant med en fortsättning.

    SvaraRadera
  3. Intressant text. Enstöringar har nog alltid funnits, både frivilliga sådana och andra

    SvaraRadera
  4. Har en kompis som är lite speciell och vars familj (däribland en psykoterapeut) lär förklara saken med just detta att hon slog i huvudet som liten... En urgammal folkmyt?
    Tack för ännu en overkligt verklig liten story!

    SvaraRadera
  5. Håller med Ethel, kan vi inte få veta mer. Klart att man är mer skyddad bland folk men kanske mer sårad oxå.

    SvaraRadera
  6. Intressant. Suktar efter fortsättning.

    SvaraRadera
  7. Spännande. Gillar verkligen hur du inleder hela texten med det där osentimentala konstaterandet.

    SvaraRadera
  8. Tre korta stycken och du lyckas ändå få mig att känna som om jag befinner mig mitt i grottbjörnens folk eller något ;) Snyggt skrivet!

    SvaraRadera