Osynlighetsparadoxen

Tryggheten: att vara okänd. Men att vara sedd attraherar. Ett dilemma utan lösning.

I det öppna är det trängsel men känns ändå ensamt, hårt. Det öppna lockar varmt. Man ska vara öppen, så jag är öppen. Sedan, genast, impulsen att fly. Jag gömmer mig för längre eller kortare tid. Men med åren har insikten kommit att det inte går att gömma sig. Man är som lilla Kerstin i Bullerbyn. Hon som gömde sig genom att ställa sig mitt på gårdsplanen, invid flaggstången, och hålla för ögonen.

(Utmaning: skriv om att gömma sig)