Det var ett förslag som ökade avståndet mellan mig och den andra. I allmänhet är det förslagen som gör det. Det kan också vara tillkännagivandena. Säg att man meddelar att man älskar någon av fel kön, eller vid fel årstid. Det kan bli helt fel, i den bemärkelsen att man distanserar sig. Som om närhet alltid vore rätt.
Men nu var det alltså ett förslag. Ett förslag utan ”någon däremot” eller votering. En enkel framställan. ”Jag tycker att vi säger såhär...” sa hon och avslöjade sig.
Hon ville att jag skulle ljuga. Jag misstänkte plötsligt att hon själv var van vid att ljuga, eller åtminstone hade ljugit någon gång förut.
Förslaget togs inte väl upp. Jag sa helt enkelt ”nej”. Och en klyfta uppstod emellan oss.
(Utmaning: skriv om ett förslag)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lögnen är mänskans främsta reservat - och akilleshäl. Gillar hur du närmar dig paradoxen.
SvaraRaderaBra
SvaraRadera"Jag tycker att vi säger så här". Om någon sa så till mig skulle jag inte gilla det. Fast det har säkert någon gjort någon gång. Jag läste din text två gånger för att riktigt kunna ta in den. Intressant.
SvaraRadera"Som om närhet alltid vore rätt..."
SvaraRadera