På Copa

Det här är vårt arbetsrum – Copacabana på Bergsunds strand i Stockholm. Surret och musiken får vi på köpet. Den högljudda kvinnan vars väninna ska åka till Varanasi filtreras ut, liksom den tokskrattande bruden vars sällskap mest ser ut att vilja gå hem. Det är jag med min lilla vita maskin, du med din stora svarta. Jag skriver små, små vita berättelser, du kör det tyngre artilleriet. Vi sitter så koncentrerat men avbrott är inte förbjudet. Vi pratar:
- tempusval
- perspektivval
- min gåtfulla texts gåtfulla kärna
- filmer med gåtor och olika tidsplan

Vi träffas inte för sällan och absolut inte för ofta. Min historia får mogna mellan gångerna. Jag har en som jag bara skriver med dig. Varje gång förbereder jag mig genom att klura litet mer på gåtan, för att ligga före mina huvudpersoner. Det är säkert fusk. På två timmar skriver jag högst en A4. Enkelt radavstånd. Det är säkert slött.

När vi blir rika ska vi köpa ett hus vid vattnet med ett gemensamt skrivarrum, kanske i en friggebod på tomten. Hunden ska få springa som han vill. Och vi ska skriva stort och smått, vitt och svart. Skriva för att vi hyser kärlek till det.

(Utmaning: skriv om att förbereda sig)