Låna till en dröm

Elly vankar. Snokar drömskt borta vid skänken längst inne i herrgårdsköket. Hon vet allt som är där i. Det stora keramikdurkslaget. Höganäskrukorna. Pepparkaksformarna. Köttkvarnen. Smekande berör hon lådornas knoppar. Om hon tordes fråga?
– Vad gör hon? Arbetar hon inte?
Fru Flod låter barsk. Fru Flod låter alltid barsk. I början skickade hennes röst en rännil av fruktan nerför Ellys rygg. Nu är Elly van. Hon har tjänat hela sommaren.
– Tror fru Flod att jag kunde få låna kakspritsen? Jag tar hit den ren i morgon bitti.
Det darrar litet i knäna. Knäna. En kroppsdel hon inte känt av förut. För första gången anar hon hur det kan kännas att ha ont i dem ständigt, som mamma. Hon förklarar: mamma fyller femtio och Elly har skaffat en halv liter grädde och vill göra fina spritsar på tårtan.

Hon får vänta på fru Flods svar så länge att hon mister allt hopp.
– Nå, säger slutligen husmor. Det kan väl inte skada.

Morgonen därpå går hon upp klockan fyra för att hinna före mamma, som diskret låtsades ha ärenden borta från köket när Elly bakade tårtbottnen på fyra ägg i nya fina järnspisen när hon kom hem. Ja, fyra! Spritsen har hon gömt under kudden. Den är en fröjdesak, en löftessak. Kanske en dag kan hon ha sin egen sprits och mandoliner och allt annat hon sakta lär sig använda i herrgårdsköket. Hon vill själv arbeta i köket även när hon blir rik. Hon ska bli en ny sorts kvinna. Men först ska hon tända i spisen och plocka fram specialkaffet: Prima Qualitet, Arabica. Sen ska hon vispa grädden hårt. Det går mycket grädde men hon har tillräckligt. Tårtan blir en vit dröm med de sista blåbären på, frostade med socker som hon lärt sig av fru Flod. Tjugo i fem stiger hon fram till mammas säng.

Mamma som en drottning i sängen, mmm-ande och suckande över den fluffiga tårtan. Sen får alla syskonen smaka. Morgonen är en dröm men kossan börjar råma och mamma måste ner i verkligheten, i lagårdskängorna, och gå ut och mjölka.
– Jag mjölkar jag, säger Elly.
– Aldrig på tiden! Då kommer du försent.

Spritsen diskar hon varligt, sköljer i flera heta vatten, lägger på botten av sin korg. Hon hinner inte lämna fram den till fru Flod, för den äldre kvinnan säger vardagligt med ryggen åt Elly:
– Hon ska gå och träffa frun.
Det har aldrig hänt förut. Elly kontrollerar strumpor, skor och naglar och går till lilla förmaket. Att frun är så tidigt uppe! Hon hinner knappt öppna dörren förrän husets dam säger:
– Tjuv! Du ska bort ur mitt hus.
Nu darrar Ellys knän ordentligt.
– Jag lånade bara. Fru Flod... stöter hon fram.
– Fru Flod har ingen befogenhet att låna ut min egendom till torparjäntor som vill vara förmer. Ut!
När Elly stänger dörren hör hon:
– Spritsa kan man göra med en strut av styvt papper!

Fru Flod berättar torrt att det befalldes fram sandwiches med spritsad laxpastej till vickningen på kvällen. Att hon informerat om att hon givit sitt löfte men att frun var obeveklig.
– Jag ska göra vad jag kan för att få Elly tillbaka, säger fru Flod. Det är ju jag som ställt till...

Elly tittar tacksamt på sin arbetsledare men tvivlar. I allén vänder hon sig om och betraktar det vackra, ljusgula huset, där hon skulle lyfta sig över sitt ursprung, förtrolla en ung herre med sina vrister och sitt snabba sinne, bli en annan fast samma, bli den hon var menad att bli. Stora drömmar krossade av en mindre, drömmen om en herrskapstårta till mamma.

(Utmaning: skriv om att låna)