En liten text om shopping

När man hör att någon fått tag på två flaskor schampo för tjugonio kronor, då gäller det att förhöra sig om var människan gjort kapet någonstans. Det kan vara på Ö&B, In & Finn eller på Skynda Fynda. Vi använder mer tid att shoppa än de gjorde i det forna Sovjetunionen, fast deras tid gick mest åt till att köa, förstås. För tråkigare saker. Typ bröd. Nu är inte schampo så makalöst roligt heller och ännu mindre livsnödvändigt. Men det finns annat. Det finns särskilda köttbestick med skaft som ser ut som trä, fast de är av plast. Trettionio och nittio för en sexpack. Alltså tolvpack. Gafflar och knivar. Det finns praktiska klädkrokar att hänga över dörrar. Hundrafyrtionio på Lagerhaus. Om man har många dörrar gör det ingenting att man fyllt sin garderob till brädden. Köp några krokar på Lagerhaus och fortsätt handla. Två toppar för tvåhundranittionio kronor. Köp tre, betala för två. Det finns så mycket som är praktiskt och behagligt, så mycket som är värt att samla på sig – ta bara schampoflaskorna. Vi tillbringar mer tid med att shoppa än jägar-samlarfolk använde till att jaga. Rea på rean i klädaffärerna följer på finanskrisen. Alltid rea. Något lätt och luftigt plagg i bomull som kostat svett och möda i tullfrizonernas textilfabriker. Att använda en gång, sedan kasta. Ge till loppis och bli nöjd med sig själv. Vi använder mer tid till att spegla oss än faraonerna till att gå igenom sina räkenskaper. Mer tid till att ställa in parkeringsskivor utanför köpcentra än Gustav Vasa gjorde till att tvätta sig. Om du hör någon som fått tag på två schampoflaskor för samma pris som en – förhör dig om var och bege dig skyndsamt dit. Köa för bröd? Aldrig i livet.

(Utmaning: skriv om att förhöra)