Jämföra

Roger tittade på uteliggaren som satt utanför Sturegallerian. Det kan inte ha varit en särskilt smart uteliggare. Vid Sturegallerian får man inte sitta länge. Han försökte säga det med sina ögon: ”Gå iväg, så slipper du förödmjukelse.” Samtidigt försökte han få en bra vinkel, så att han kunde se mannens tänder. En gammal gymnasiekompis som jobbade på vetenskapsradion hade sagt att dagens uteliggare har bättre tandstatus än Gustav Vasa. Den hemlöse bet ihop. Förresten hade ju inte Roger Gustav Vasa bredvid och kunde jämföra.

”Jämföra” tänkte Roger när han passerat uteliggaren. All denna jämförelse. Det hjälper inte att de som inte har det så bra idag konsumerar lika mycket som medelklassen på femtiotalet, att de har mat på bordet varje dag, att de har jämbördig tillgång till skolor och sjukhus. Mycket vill ha mer. Stora klyftor mellan rika och inte-så-rika skapar politisk oro i ett samhälle, säger vänsterdebattörerna.

Det beror väl på vad man väljer att jämföra sig med. Varför kan de inte hålla sig till Gustav Vasa och femtiotalshushållen? Varför titta på oss som har litet mer? Han satte sig mjukt i sin cabriolet, slängde igen dörren. Hans korta rock fastnade. Omedelbart öppnade han dörren, synade tyget. Det gick inte att avgöra om det skulle bli fråga om en kemtvätt eller en ny rock à tiotusen. ”Det visar sig,” tänkte Roger. Valhänt borstade han rocken med högerhanden. Fick en besynnerlig impuls att gå fram till tiggaren och ge honom rocken. Han såg honom ännu i backspegeln. Räknade. På ”sju” bestämde han sig. Aldrig i livet. Om han vore vulgär skulle han ha gjort en rivstart. Nu gled han tassande ut i trafiken. Mannen på trottoaren var borta och de märkvärdiga tankarna med honom.

(Utmaning: skriv om välstånd)