När fader Chris var präst i Tijuana, hade han en ung och lovande, djupt from kollega som dock på lördagarna var ute och raggade upp andra män. Eller blev uppraggad, snarare, han var vacker och blyg. Hur kunde fader Chris veta om detta? Jo, varje vecka biktade sig den unge prästen för fader Chris.
– Te absolvo, te absolvo, sa fader Chris och den andre prästen frågade:
– Kommer du att rapportera mig?
Fader Chris svarade nekande på frågan men den ställdes på nytt, nästan varje vecka.
När den unge prästen en dag sökte upp fader Chris hemma, var det för att berätta att han utvecklat aids. De båda prästerna var i tårar tillsammans och den yngre sa:
– Nu kommer du väl att rapportera mig?
– Om jag inte gjort det förut, varför skulle jag göra det nu?
Men aidsen la sig på utsidan, som ett stigma. Den sjuke utvecklade Karposis sarkom med stora bölder överallt på kroppen.
Sjukdomen hade ett galopperande förlopp. När prästen blivit inlagd på Patronado Hospital General var det ingen av hans sju kollegor som kom och hälsade på honom, utom fader Chris, som bad med honom, samtalade och gav honom nattvarden och biktens sakrament. Men när den borttynande mannen häftigt sa till honom:
– Var snäll och se till att min familj i hemlandet ingenting får veta!
kunde inte fader Chris vara medgörlig. Hur skulle det gå till att hålla dem ovetande, fastän de befann sig långt borta? I nästa andetag sa den yngre:
– Jag vill ha en riktig katolsk begravning.
– Det ska jag ordna, sa fader Chris.
Han gick till sin överordnade. Kalla handen. Han gick åter till sin överordnade. Lika verkningslöst. Då begav han sig till biskopen, föll på knä och kysste hans ring och framlade sitt ärende. Ryktet hade gått före honom. Biskopen sa nej innan fader Chris talat till punkt.
– Då slutar jag som präst!
Biskopen blev förskräckt men gav inte med sig.
– Jag är allvarlig. Jag slutar omedelbart.
– Jag ska tänka...
– Jag ger er två dagar.
Dagen därpå kom beslutet. Fader Chris kunde fortsätta vara präst. Det kunde inte hans kollega, som dog lugn i hans armar en vecka senare efter att ha fått sista smörjelsen.
(Utmaning: skriv om att vägra)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
historien är intressant, kanske bara jag som inte hittar "vägra" i texten, fast mig stör det inte. sista stycket kunde gärna varit längre och mer välutvecklat
SvaraRaderaBra historia. Undrar bara hur det kommer sig att den döda prästen plötsligt inte får begravas som präst eller katolskt om ingen visste...
SvaraRaderaojvilken vacker berättelse så trovärdig och så vacker fick lugn inom mig när jag läste så fint tack marmoia du e min favorit författare :)
SvaraRaderaTrovärdigt och lika vackert som alla dina texter brukar vara
SvaraRaderaJa, okuvlighet är också en slags vägran. Intressant och gripande om livets konflikter med uråldriga normer och sakrament.
SvaraRaderaFin text.
SvaraRaderaKänns som det är en verklig händelse. Verkligen fint och dramatiskt berättat.
SvaraRaderaHyvens text om hyvens präst.
SvaraRadera