Grundplåten

En tioårs flicka med långa flätor har hittat något på marken, något blankt och runt. Hon tar det till sin morfar, som förklarar att det är en enkrona från 2007. Sedan får hon en föreläsning:

”Pengar kallas detta och det är en artefakt från gamla dagar. Först fick man bära metall på sina resor. Sen blev det sedlar, som var representationer av ett visst värde i mynt i form av papperslappar – farligt om man har get! Sedermera dignade vi alla under bördor av plastrektanglar, 86 gånger 54 millimeter. Checken var också ett trevligt betalmedel.

'Betala.' Du kanske studsar inför ordet. Men du förstår att på den här tiden, under alla dessa hundratals år, var kulturen den att man var mycket petig. Om en människa ätit en potatis skulle han eller hon betala för just en potatis. Det spelade ingen roll att den ändå låg där i grytan på värdshuset och kanske till och med skulle ha blivit skämd, om inte han eller hon ätit den. Det var ett väldigt dividerande med betalningen, på hög och låg nivå. Så fortgick det ända tills man rätt nyligen kom underfund med att alla ju skulle äta och sova och skyla sig. Först kom medborgarlönen men ganska snart gick det upp för några visa kvinnor i FN att om alla ändå hade pengar, varför skulle man då hålla på och byta dem med varandra?

Du minns det inte men jag var med. Inom loppet av ett halvt decennium hade de flesta företag i tjänstesektorn slutat ta betalt. Ytterligare fem år senare var varuhandeln också i fatt. Marknaden var förstås mycket, mycket större förr – de som arbetar nu är de som verkligen är roade av det. De som gillar att tjäna pengar – jag vet inte var de är, i någon skum marginal av samhället, förmodligen; några finns det alltid. Kanske får de makt igen men det är svårt att tänka sig. Vi som har värdshus nu är ju sådana som tycker om att språka med resande. Livet är så mycket enklare och mer fridfullt. Tjänster och gentjänster. Kom nu, stintan, och hjälp mig hälla ur potatisvattnet.”

Flickan fortsätter att vara tyst även efter att morfadern slutat prata.

”Vet du, jag fattade ingenting,” säger hon efter en stund. ”Värde?”
”Vi kan ta det litet pö om pö,” säger morfar.
”Får jag behålla pengen från tvåtusensju när man tog med sig stora lådor med metall när man skulle bort?”
Morfadern fnissar.
”Gör det. Det kan bli grunden till din förmögenhet!”
”Förmögenhet?”

(Utmaning: skriv om en förmögenhet)