Grekiska avtalet

Idén kommer under morgonmötet. Det har varit en lång mangling men nu är avtalet i hamn. Hon kan öppna sinnet för sina egna tankar igen. Hon är inte bara en anställd hos ministerrådet, inte bara maka och mor, hon är författare också, vill i alla fall bli. På laptopen finns en samling noveller, strama, doftande och nu kommer idén till ytterligare en. Hon rakar åt sig ett papper på konferensbordet, det är Greklands talesman som har ordet och hon skriver med sin minst prydliga handstil, den som är given hennes egna anteckningar:

”snusande drömmar”

”minns hur i skötet”

”växande ro.”

Det är inte säkert att hon kommer att minnas vad hon menar men hon kan inte skriva mer förståeligt än så. Då dör idén, det har hon lärt sig.

Grekland mal på men avtalet är i hamn. Plötsligt både ser och känner hon papperet under sina fingrar, blir kall. Gultonat ingresspapper, hundratjugo gram. Det är inte vilket utkast som helst. Bävande vänder hon på det. Jo, det är avtalet. Avtalet i original på grekiska. Hennes händer börjar darra. Hon är anställd på ministerrådet, vet att sådana filer förstörs så fort de skrivits. Hon har inte tillgång till ett grekiskt tangentbord. Hon måste avslöja sig. Förstulet skickar hon sin chef en lapp.
Hon är maka och mor, behöver arbetet på ministerrådet. Redan har chefen anklagat henne för att sitta och drömma på arbetstid vid några tillfällen. Viktiga tillfällen. Det är hårt att vara en konstnärssjäl.

Hon får en lapp tillbaka:

”Ge mig avtalet NU. Det här är sista gången jag räddar dig!”

Chefen reser sig yvigt och går runt bordet, nappar åt sig avtalet och försvinner ut genom dörren. Med honom försvinner hennes dyrbara ord. Hon kommer aldrig att få dem tillbaka.

(Utmaning: skriv om en idé)