Tänk om man tog ut massor med förskott för att gjuta en staty. Och så slabbade man upp ett hafsverk i gips i stället och såg till att ingen fick se statyn innan täckelsen skulle falla. Och så minglade man med sitt skumpaglas på invigningen, lagom avslappnad, för att sedan smita precis när statyn skulle avtäckas.
Man skulle vara ett par hundra tusen rikare. Identiteten skulle vara falsk, förstås. Hur kommer det sig att jag imponeras av sådana bedrifter? Jag har inte hittat på det själv, jag såg det i en teveserie när jag var liten: Ärliga blå ögon. Den gillade jag bäst och så Alias Smith and Jones! Kluriga, intagande skurkar som alltid kommer undan. De födde längtan i mig. Identifikation, liksom senare John LeCarrés spionromaner. Dubbelspelet, rolltagandet.
Jag kan inte skriva något idag.
Ska bara fundera på henne, den lilla, som upphöjde brottslingar till hjältar. Jag vet att hon är jag. Jag kan inte komma undan.
(Utmaning: skriv om en utsmyckning)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har väl skrivit en utmärkt och intressant puff idag?
SvaraRaderaHahahaa, så skulle jag vilja göra. Hitta på hyss.
SvaraRaderaMärker att din moral tagit skada av allt detta. När skrev du då denna "puff"?
SvaraRaderaVar det ens du som skrev den?
Dags för avtäckning?
(Bra text!)
Haha. Håller med saqer :)
SvaraRaderaBörjan kändes lite som "Kejsarens nya kläder"
SvaraRaderaJag minns också TVserierna. "Columbo" var min favvo.
;) jo du spännande vem skrev idag eller är det skrivet?
SvaraRaderaStrålande!
SvaraRaderaFint!
SvaraRaderaOch håller med, jag imponeras med! Jag skulle bara vilja skaka av mig min egen skam och rädsla, *skaka skaka skaka skaka*
Jag minns "Ärliga blå ögon" och "Alias Smith and..." och jag funderar så på varför jag inte vågar stanna kvar och se min staty avtäckas. Jag tror visst alltid att den trots allt jobb kan vara gjord av gips... :)
SvaraRaderaSka läsa bakåt nu, allt jag missat :)