Sune

Många säger att de har fått lindring av att cykla över Tranebergsbron med dess buckliga, stötiga vägbeläggning. ”Fått lindring”. Inlindade benämningar på det oerhörda. Maria börjar med det så fort hon anat vad som skett. Minst två turer om dagen i den duvblå aprilskymningen. På helgerna fyra, sex, åtta. Hon känner att det är lönlöst. Att detta är ett liv som bitit sig fast. Snart måste hon lägga ut klänningarna. Det är Elsie som har sytt de flesta och hon är praktisk. Ordentliga sömnsmåner. Men Maria inser att hon måste använda den fristen till att sy nya klänningar. Hon skulle så gärna gå till Elsie men då skulle hon förråda sig. Hon syr på trampmaskinen som hon aldrig trodde att hon skulle kunna sy. Hemliga resårer, kilar. Och så skaffar hon en ny korsett. Än kan hon gå i kyrkan på Rörstrandsgatan. Hon cyklar dit också, cyklar överallt, väl vetande att det är för sent.

Så fort det börjar sparka kommer kärleken. Kärleken och ljuset. Hon kan tänka sig att gå i de bylsigaste klänningar. Kyrkan måste hon förstås ge upp.

Det var inte så här hon föreställde sig livet men det har blivit hennes liv nu. Hon åker ut till mor och far i Sättraby, berättar vad som hänt, frågar om de kan ta barnet i veckorna. Hon lovar att komma ut under helgerna. Mor börjar gråta. Far tar till brösttoner. Fadern. Han måste ta sitt ansvar. Hon vill vara undflyende men säger bara att det är omöjligt
– Högt uppsatt,va? säger far.
Maria nickar.
– I kyrkan? testar han.
Tårögt nickar hon igen.
– De borde skämmas, de där låtsasprelaterna. Du borde hänga ut honom under ett offentligt möte.
Maria börjar grina.
– Det är klart att vi tar hand om ungen, säger mor då.
– Barnet, rättar far.

I slutet av november föder Maria en svarthårig liten pilt. Allt går bra.. Hon får vara med honom i en vecka. Sen börjar arbetet på kontoret. Tur att det finns ersättning. men brösten spränger.

Hon har redan hyrt ut rummet i sin ett-och-ett-halva på Brommabågen till en flicka från församlingen som inte tyckte illa vara med oäktingen. Själv bor hon i matrummet, som hon gjort om till sovrum. Hyresgästen har tillgång till köket. Hon får en bra lott, hyresgästen. Maria är borta varenda helg hos sin lilla guldklimp, Sune.

Ibland sitter hon ner med en kopp kaffe på vardagskvällarna och tänker på vad som är långt ifrån bra. En kort stund tänker hon på det, sen tar känslorna över och hon tänker på att Sune givit henne allt hon aldrig vetat att hon önskar. Hon kan nog aldrig bli gift. Hon kan nog inte ha Sune hos sig ens när han blir större. Det spelar nog inte så stor roll att försöka titta in i framtiden. Nu sitter hon här och längtar efter Sune, Sune som hon försökte döda på Tranebergsbron.

(Utmaning: skriv om att dölja)