Drottningen i väster

Hon tronar i väster där solen går ned, Drottningen med de åtta armarna. Hon ger akt på den sipprande strömmen av medvetanden som flyr bort från sin död, fångar dem lätt i sitt guldgröna nät och ser till att de vaknar och inser sin lott att vandra för alltid i världen. Som på lek slungar hon dem en och en tillbaka till jorden, till den dal där kärlek är höst och striden är vår. Där ska de danas i tiden. Där ska de längta och se. Och snart ska de åter bli fria. Sina liv har de valt och de växer i dem. För fjortonde gången. Eller för den miljonte. Trötthet? Leda? Döden är ingen utväg. Då hamnar de bara hos Henne igen, som mjukt lotsar dem vidare. Det går inte att fly. Det går bara att borra sig in, in i tillvarons mitt. Förstå. Inte detta liv men kanske nästa. Inte detta liv men kanske nästa.

(Utmaning: skriv om ett majestät)