I regnet

Det regnar på mig. Det regnar på dig, du som fick honom. Vi står utanför kyrkan och försöker se soliga ut. Din mascara är water-proof. Det är inte min. Min turkosa tärnklänning är litet för kort. Det ser astöntigt ut. Din brudklänning är aningen lång. Du ser ut som en grekisk gudinna i crèmefärgat. Jag tänker på alla gånger han varit på väg tillbaka till mig men jag har inte villa i Saltsjö-Boo och båtplats på livstid.
– Det är bara ett arrangemang, hade han sagt.
Som om jag skulle ställa upp på engångsligg i all framtid.
Jag skulle nog ställa upp på engångsligg i all framtid.
I den andra världen, den mycket verkligare världen, är han min varje dag. For poorer, for richer...
Enda anledningen till att jag kvalar in här som första tärna är att jag är en skrivarkludd. Jag är ingenting, jobbar extra på Konsum och översätter litetgrand. Men jag är kulturell, för jag skriver, massor av noveller som jag stoppar undan någonstans. Och det här hoppas jag hamnar i en novell någon gång: hur du, när du kliver ner för sista trappsteget utanför kyrkan snavar på din något för långa klänning och hamnar rakt ner i modden. Du ramlar på ändan men det vill sig inte bättre än att du kavar runt på alla fyra och tar dig upp på det viset – alltid självständig. Nu fick du böta för det. Grisigare klädesplagg har aldrig skådats. En lång fest ligger framför. Den framstår nu som något litet drägligare.

(Utmaning: skriv om rättvisa)