Asketens tecken

– Befall, och jag ska lyda.
Drottningen böjde ödmjukt sitt plymbeklädda huvud mot asketen. Hon såg i honom en helig man. Och åskan gick bland bergen och mannen ritade en underlig figur i sanden. Den var som en fisk ur vilken det växte ett träd. Och drottningen klev upp ur sin bärstol för att närmare titta på teckningen och de stockade molnen gjorde himlen mycket mörk. Klart urskiljde hon dock linjerna som mannen dragit och hon sade andlöst:
– Är detta en symbol för er befallning? Är det min uppgift att uttyda den?
Mannen förde käppen mot sin haka så att han kunde stödja huvudet mot den och drottningen manade snabbt fram sin skrivare för att få tecknet kopierat på papper, sedan skickade hon ut springare i alla väderstreck för att samla teckentydarnas tolkningar av bilden. Mannen eskorterades till slottets portvaktsbyggnad, där han fick husera tills drottningen var klar med sin uppgift. Där gick han runt i tystnad, lagade lampor och bättrade på putsen, när han inte satt i andakt eller skrev. Drottningen fann ofta anledning att blicka mot hans lilla tjäll vid solnedgången, där han satt på trappan och åt sin aftonvard. Den nedåtgående solen målade hans kontur röd och hon tog det som ett tecken på hans helighet.

En efter en kom springarna tillbaka med rikets alla lärdes rön om tecknet som var en fisk och ett träd. Drottningen anade att inte asketen fick störas i onödan, så hon sammanställde alla budskap i stället för att komma med dem ett och ett. En vecka gick hon så i tankar, innan hon lät sig bäras ner till mannens påvra bo. Där klev hon ur bärstolen, bugade trefalt mot honom och förkunnade med stark röst:
– Ni befaller mig att lämna allt jag äger och röra mig fritt, på det att jag ska växa till nytt liv.
Asketen skylde sin mun med handen.
– Är det inte rätt? Har jag misslyckats? sade drottningen mycket sorgset.
Mannen dolde fortfarande sin mun.
– Snälla, tala till mig! sade hon och hennes röst var nu som ett barns.
Beredvilligt tog mannen handen från munnen och sa med mjuk röst:
– Kära du, visst kan du lämna allt om det är vad du vill. Jag blir så fnissig bara. Det där som jag ritade var klotter medan jag funderade på hur jag skulle svara dig. Jag visste inte ens att jag kunde rita en fisk! Du tror väl ändå inte att en man som jag befaller?
Då blev drottningen vred. Hon blev så arg som hon aldrig tidigare varit. Hon hade låtit trashanken driva med henne och bestjäla henne på flera veckor av sin tid. Omedelbart befallde hon att han skulle stenas utanför stadsmuren. Någon vågade föreslå halshuggning – han var ju dock en helig man – men drottningen förmenade honom en så värdig avrättning.

(Utmaning: skriv om att befalla)