Teori och praktik

Du har ditt milda ord idag. Som sirap, nej, som lemon curd. Lenhet med en syrlig udd, en udd som träffar mig. Att det är rationellt, säger du; att det är god tidsallokering. Du använder dig av ord, du; du är en säck av ord, alltid – på jobbet, i föreningslivet, här hemma. Med dina ord: du sätter agendan. Och jag hänger med. ”Har vi konsensus på det?” säger du plötsligt med styrelserösten och jag vet att du alldeles ärligt är övertygad om att vi har haft en jämställd diskussion, där båda sidor stött och blött sina synpunkter. Du är i god tro, vilket gör det nästan värre. Ibland ser jag hur du står i en lång, lång rad av män, män, män, genom historien impregnerade med patriarkala strukturer – det heter så, det har jag läst i en bok som jag gömt under madrassen. Och ni kallar er för många namn och ert envälde är alltid berättigat, till gagn för det allmänna bästa. Ni häftar fast vid er roll och vi vid vår. Hur medvetna vi än är – vi spelar lågstatusrollen. Det krävs en ansträngning lika stor som att krypa ur skinnet att ta sig ur den och även om man lyckats en gång är det i allmänhet bara för ett kort, kort ögonblick. Hur medvetna vi än är – vi traskar så lätt på banade stigar.

God tidsallokering idag är att jag skjutsar barnen till och från simskolan och lagar mat och städar upp litet innan gästerna kommer. Du har ditt viktiga möte på golfbanan.

Du är ändå ganska dålig på att städa.

(Utmaning: skriv om att dominera)