Flytta ihop

Vi har fått vår hörnlägenhet, ljus och lätt och högst upp i ett hus med hiss i ett område med mycket skog, precis som vi önskade. Hörnet önskade du, liksom läget högst upp, det ljusa ville vi båda ha och hissen var mitt krav.

Vi hade aldrig trott att vi skulle få tag på... Inte en hyresrätt.

Så fort vi hittat drömlägenheten skulle vi flytta ihop, hade vi sagt oss, väl medvetna om att den lägenhet som passar våra behov aldrig skulle dyka upp.

Det har tagit fyra månader. Vi är fortfarande nykära. Ringer i ett och stavar den andras namn med kaviaren på mackan. Åtminstone initialerna. Och nu är vi med lägenhet. Inflyttning om en månad.

Det slumpar sig så att vi har bott exakt lika länge i våra ettor, sjutton och ett halvt år. Där tar likheterna slut. När jag är hemma hos dig törs jag inte röra en pinal. Allt är välavvägt i sin placering och kliniskt fritt från damm. Du rör mycket hemma hos mig, går fram som en sopmaskin över golv och hyllor, kastar, flyttar prylar, gör stora högar för mig att ta reda på.

Jag älskar dig. Nu ska vi dela hem. Om tjugosju dagar är det dags. Du går och snokar:
– Måste du ta med det där? Det samlar bara damm.
(Mangelkorgar fulla av manus från min tid som sufflös på Stadsteatern)
Du har en rationell hållning. Jag är sentimental. Vi borde hitta sätt att skratta åt det. Hålla demonerna stångna.

Månaden fram till flytt stegar fram. Du har tagit över nu. Det är naturligt, jag har inga särskilda preferenser.
– Mitt hem ska inte belamras med gamla gosedjur.
(När jag vill ta med min nyss döda hunds favoritleksak)
– Bra att vi är två, då kan vi ha två städdagar i veckan.
(Två??? I veckan???)
Sen gnuggar du din näsa mot min och säger att det blir lätt som en plätt, ”det blir lätt som en plätt”, säger du, för större lägenheter samlar mindre damm.
– Men i så fall – är det inte vettigare att städa mindre och inte mer? undslipper jag mig och tänker att det nog blir bra när vi är hemmastadda.
Du fnyser bara.

Jag tror att vi båda är rädda för att förlora våra själar när vi stiger upp där, på översta våningen, panoramat över skogen från vardagsrummets hörnfönster.

Jag tror att vi förstår att lägenheten borde vara och förbli en dröm.

Tretton dagar kvar. Det mesta av mitt är i kartonger. Jag frågar dig hur man bäst tar bort häftmassa från väggarna. Du skrattar.
– Det absolut bästa är att aldrig sätta upp häftmassa.

Jag drömmer den natten att jag sorterar en besticklåda. Skedar och gafflar ramlar ut genom stora hål och jag avkrävs om och om igen en redogörelse för enligt vilka principer jag sorterar.

Vaknar av paniken. Tolv dagar kvar.

(Utmaning: skriv om ordning)