Första frukosten

Du skulle få det bästa.

Jästen har möglat. Mjölken har surnat. Räven sprang förbi med Klara, hon som värpte bäst. Vad har jag nu? En slatt hallonsylt, gammalt knäckebröd och bottenskyla i kaffeburken. Jag skyndar ut för att plocka blommande ljung, en stor famn, som jag ska sätta i en kopparkittel mitt på bordet. Fast ljung ska man visst inte ta in? Det är något skrock . Ta in döden. Det vore opassande nu. Det får bli några kvistar från trädgården men inte i kitteln.

Kan jag verkligen inte få fram något mer att bjuda på till frukost? Med en mil till grannen borde man vara förberedd på de flesta svårigheter.

Det är just därför du har kommit – för det avskilda läget. Behöver skriva, se. Du är min första betalande gäst någonsin. Ja, du ger mig reda pengar för att får sova i hörnkammaren och få frukost, lunch och middag. Ska jag säga att det blir ett avdrag just idag? Det måste jag nog. Tänker: dieseln för att ta sig till grannen och tillbaka är dyrare än att göra ett avdrag på inackorderingsavgiften. Man måste se det i stort.

Det är förargligt att detta sker den allra första morgonen. Jag var nervös. Tänkte bara på middagen när jag var på Willys och handlade. Sen blev det långt och blött och litet närgånget. Jag var mjäll och fyllig i min finaste viskos - i alla fall kände jag mig så – och du tog mig i knät. Jag fick rida litet grand. Svinryggen lossnade och timmen blev sen. I stället för att förbereda, vinglade jag direkt iväg och lade mig.

Hann inte fatta att jag skulle gå upp tidigt och proviantera. Hann inte fatta att det var kväll förrän det var morgon. Sov i rus.

En ostskalk måste jag väl ha?

Gå ut och plocka kantareller?

Jag är för vimmelkantig för att tänka och klockan är tio i nio. Om några minuter ska du ha din första frukost på Ramsviks gård. Jag drar väl på mig viskosen.

(Utmaning: skriv om frukost)