De träffades sent i livet men hade levt länge nog för att veta att mycket finns kvar för den som vill växa. ”Vi gifter oss på din femtioårsdag”, sa den ena. Den andra kunde inte göra nog för att den första skulle vara extra lycklig. ”En överraskning mitt i festen! Det vore fint.”
Överraskningen kom tre månader före festen. De hade sett ut kläder, fixat lokalen, satt upp menyn. En kompis skulle viga. I stället blev det cellgiftsbehandling och strålning. En sal på Radiumhemmet blev deras nya vardagsrum. ”Jag fick i alla fall två år med dig”, sa den ena från sängen. Den andra sa ingenting. Allt de skulle ha gjort! ”Jag minns varenda dag,” återtog den första. ”Sen du blev min har jorden rört sig så behagfullt.” Den andra såg tillbaka, visste att den första hade rätt. Hon böjde sitt huvud och grät. Grät ilska, förtvivlan och tacksamhet. ”Du måste kämpa,” sa hon till den första, som var en enda klase metastaser. ”Jag kämpar genom att vila och minnas varenda dag,” sa den första.
(Utmaning: skriv om utsträckt tid)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEn sorgsen text om ett sorgset förlopp. Ett stycke realitet när livet är som tuffast.Ändå har du lyckats få ett lite hopp att spira från sjukhussängarna.
SvaraRaderaEnkel och rak text som speglar livet.
Vackert skildrat, berör och intressant att du lyckas skapa en så nära känsla fastän du jobbar med formen 'den ena/första' och 'den andra'.
SvaraRaderaFavoritmeningar:
"”Sen du blev min har jorden rört sig så behagfullt.” Den andra såg tillbaka, visste att den första hade rätt."
samt
"sa hon till den första, som var en enda klase metastaser. "
(Tack för din kommentar :-)
Oh helvete.. Vackert.. Vackert.. Vackert varenda strof!
SvaraRaderaFin. Stark inlevelse, och samtidigt distans och stram form. Funderar på vad dethär den ena / den andra gör med läsningen.. För mig blir det än mer bild, rytm, poesi. Tycker om det.
SvaraRaderaBrr...ännu ett exempel på att man skall leva i nuet och inte planera för mycket.
SvaraRaderaSå mycket kan hända.
Texten gav mig rysningar ända nere i tårna.
Vackert.
nu just nu är ett bra sätt att leva problemen verkar oftast vara i framtiden
SvaraRaderagillar dina texter som du vet
"Överraskningen kom tre månader före festen."
SvaraRaderaGrymt så det svider.
Vackert ordsmide, berörde gjorde texten dessutom.
Har nu njutit mig igenom din bok. Tack för upplevelsen.
Grymt vackert!
SvaraRaderaMagiskt att se hur du kan destillera ned så mycket berättelse till några korta textrader.
SvaraRaderaDu beskriver en kärlek, en bröllopsplan, ett sjukdomsbesked, ett inställt bröllop, ett sjukdomsförlopp, ett avsked, ja kanske tre egentligen, på tretton textrader.
Hur gör du?!
Men, jag blev faktiskt tvungen att klippa ut "den första", "den ena" och "den andra" och klistra in namn där för att klara att hålla isär dem.. (Isärhållning är å andra sidan inte min främsta gren, å första sidan ... kommer jag inte nu ihåg;))
Stycket är annars lika genialt som det är både vackert och skrämmande tragiskt.
Kanske lite väl tragiskt för just min läpp' - men det är ju jag, som sagt.
Jag har försökt fila till "Slavinnan" lite enl förslag. Blev nog lite bättre(?)Det finns dock hela fyra "hade redan" i texten som jag inte blir/orkar bli av med. Hittar inga bättre lösningar...