Om en vinternatt...

Vi sitter och skumpar, fyra och fyra. Tåget ökar farten mot Sundbyberg. Vi tittar inte ens på varandra. Vi vet att vi alla hunnit. Det finns ingen dramatik i det. På plattformen bakom oss samlas berättelserna i skepnad av dem som inte kom med den här gången. De som måste tänka nytt och fritt och har solkiga biljetter som inte kan återlösas. Men vi stånkar hellre på i våra solipsistiska världar än att tänka på dem som låst sig ute från resan.

En avresa från Stockholm i bister kyla. Vi tog mer tid på oss och hann med god marginal. Om en vinternatt en resande. Visst finns det drama även i resandet! När vi kommer fram ska vi få köttsoppa med klimp, eller en falukorvsring som späckats med ost och senap. Vi ska föras till nyligen vädrade sovrum. Det ska vara litet högtidligt och gammaldags, som på film. Den som reser har varit med om något, liksom den som missat tåget.

Vi plockar fram våra pressbyråpåsar med banan och ramlösa och korsordstidning. Någon en bok. Stilla tågfärder, gjorda för insikter. Visst är det mycket som kan hända en resande. Man kan transformeras mellan Arboga och Örebro, i den vibrerande stillheten i en tågkupé, men äventyret ligger i att inte ha hunnit; i kvaddade affärsuppgörelser, i inställda föreläsningar, i kalla hus med instängda katter, i kamp mot tiden.

(Utmaning: skriv om att hinna)