Kärleksvecka

Det är kärleksvecka i Stockholm. Vi har alla hyrt ut våra små ettor till ockerhyror och sitter hopträngda i Elisabets stora trea – hon får förstås en ordentlig andel av hyrespengarna och vi trivs ihop, vi är vänner och vänners vänner och festligheterna är inget för oss. Som goda republikaner ser vi till att tjäna så mycket pengar som möjligt på den monarkistiska yran. Amanda vann nästan första pris i Stockholm Frias karikatyrtävling och sitter nu vid sitt teknologiska underverk till symaskin och massproducerar tygmärken av sitt verk. Det går i vild fart och jag blir nästan less på åsynen av Daniels och Victorias släta nunor. Turisterna köper ivrigt allt som har med bröllopet att göra, förbluffande få tittar efter vad bilden egentligen föreställer och Amanda tjänar grova pengar. Vi får en generös procent, eftersom det är vi som säljer – hon måste ju sy. Om nätterna kryper vi ner i sovsäckarna som ligger utspridda i Elisabets vardagsrum. Det är som att vara i fält eller på pilgrimsresa. Morgon och kväll dukar vi långbord i köket. Sparris och grillade tomater och pajer som någon gjort, eller bara mackor och fil. Det är som att vara långt, långt hemifrån. Vi är en gerilla med tygmärken som vapen. Under bordet sitter några av oss och kysser varandra. Långsamma, djärva kyssar. Vi återerövrar kärleken. Som om vi kunde styra över den. Kärleken bemäktigar sig oss när vi har öppna hjärtan. Snart fortsätter sommaren som vanligt. Fälttåget är över. Vi kryper in i våra bon. Ska där finnas kärlek då?

(Skriv om dekaler)