Nybakt bröd med stora porer, riktigt smör ur litet stenkrus och en liten sup till det.
Handla på det lilla torget, varsamt ta i solvarmt grönt och få en tjuga och en blinkning.
Erinas glass en vanlig onsdag, samtal, öppet, lugnt och vänligt under solens barska strålar.
De säger att man ska njuta av det vardagliga, enkla. Bäst njuter jag med dig och du är inte enkel. Du faller in i mitt liv, vidgar varje ögonblick tills det nuddar vid oändligheten. Där, på den gränsen, smakar vi på vardagen: filmjölk, bröst och tunga. En njutning att borra fast sig i.
(Utmaning: skriv om att njuta)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fin text med elegant inledning. Bara "barska" strålar kändes aningens, aningens bredvid mål.
SvaraRaderaPoetisk njutning.
SvaraRaderaförsta meningen är super. Ser en Grekisk ö framför mig. En kvinna och solnedgång. Hyfsat för en mening det. :)
SvaraRaderaTycker om kontrasterna i texten.
SvaraRaderaGillar första meningen bäst, men även det andra faller mig i smaken. Det känns som om det handlar om Grekland.
SvaraRaderaHärligt poetiskt, känner jag.
SvaraRaderaKärleken är enkel, som nybakt bröd. Mmm, läckert.
SvaraRaderaJa, jag håller med om kärleken till bröd, nybakat bröd. Men förstås mest för kärleken till omgivningen när man upplever det tillsammans med kärleksfulla människor. Jag älskar många människor.
SvaraRadera