Du är långt borta från mig, i hetta och i köld, och mina tankar ska skydda dig som ett hölje. Du är långt borta från mig och nu har jag ett hem att sköta. Försiktigt dammar jag mina buddhastatyer och litet djärvare bokraderna, som du omedelbart hade kollat utan att jag ens märkte det, förrän de initierade kommentarerna kom, som om vi hade samma värld. Trasmattan, tyngd av väta, är svår att få upp i torkskåpet men den måste tvättas. Du är långt borta från mig men en dag kommer du tillbaka, då ska vi gå i löst sittande vita kläder här, där det ska skina, skina blankt och rent.
Hemligheten med att städa är att det är en ständigt pågående handling. Man kan inte räkna med perfektion. Det första som får syn på den putsade fönsterbrädan är ett dammkorn, som behagligt landar där. Det är det som gör städningen spännande, gör den till mystik. Helande blir den av att utföras i förväntan. Om åtta dagar är du åter. Då ska allting glänsa inbjudande, som lyktor av frostat glas som leder dig hit. Ränderna efter fönsterputsningen ska vara borta. Vägguttagen dammade. Du kommer inte att märka någonting av det, utan du kommer att se mig, bara mig, där jag sitter på golvet och ler.
Inte dagen därpå, men nästa, ska jag åter börja damma. En list här, ytan på soffbordet, när jag ändå går förbi med en trasa. Mitt hem är inte längre bara mitt. Du har tagit plats här, hur långt borta du än är, och i solstrimman svirrar damm.
(Skriv om att feja)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, snyggt!
SvaraRaderaGillar dessutom slutsatsen att perfektion är omöjlig. Att det första som ser en putsad fönsterbräda är ett dammkorn...=)
Sällan har någon beskrivit städning så poetiskt. Tror jag skall ta och damma lite :)
SvaraRadera"solstrålar letar sig in"
SvaraRaderajag det kan man undra. Jag ändrar så får vi se om det blir bättre.
Klockrent
SvaraRaderaVackert
SvaraRaderaVad häftigt skrivet- spec dammkornen som behagligt landar. Ska försöka se det som en process så kanske jag inte blir stressad o tror att jag en gång ska bli färdig, sen ska jag städa för att det ska vara fint när Han kommer*L*
SvaraRaderaKärleksfull städning.
SvaraRaderaHela andra stycket är totalt briljant.
SvaraRaderaDäremot hakade jag upp mig lite på "bokraderna, som du omedelbart hade kollat utan att jag ens märkt det", förstår så väl vad du menar men det blir lite underligt när du kommenterar något som du i samma mening påpekar att du inte märkt.
Dina alltid vackra texter är för närvarande fyllda av kärlek. Mycket fint.
SvaraRaderaJag gillar också tanken på dammkornet som landade. Urvacker text.
SvaraRaderaAvgjort bättre. Fast meningen blir ruskigt lång. Kanske "Försiktigt dammar jag mina buddhastatyer och litet djärvare bokraderna som du omedelbart hade kollat utan att jag ens märkte det. Inte förrän de initierade kommentarerna kom, som om vi hade samma värld."
SvaraRaderaNu är jag dunderpetig. Du skriver så vackert att det värker i en.
Vackert, mycket vackert.
SvaraRaderaKänner mig ordlös inför denna poetiska storstädning.
SvaraRadera