Brooklyn på hösten

Nu ringer du och säger att vi ska träffas på Brooklyn Fish Camp uppe i Park Slope. Nej, du kommenderar aldrig, men du har den där klara rösten som får mig att forma mig mjukt kring dina önskningar, sträcka mig ut mot ett vi. Det är hummerafton men vi ska äta grillad fisk. Det bestämmer jag. Min röst blir klar av din och jag har skrivit hela dagen, inte sett dig sedan i morse. Vi kunde inte enas om vem som skulle få njuta av höstluften, så vi gick båda ut för att köpa bröd, grått och segt av surdeg, i det polska bageriet. Stunderna med dig när tiden vidgar sig. Du smekte varligt min hand och jag höll brödet, som var alldeles varmt. Två ångande koppar kaffe och riktigt tjockt med marmelad. Sen skulle du in till Manhattan och jobba och jag blev lämnad vid datorn. ”En gång ska jag vara här och lansera en bok,” tänkte jag. Man fick tänka det idag, utan att det gick ut över texten.

Brooklyn känns som en andra hud och kan bara finnas till på hösten. Klockan ett gick jag ut. Ett steg framför det andra i Prospect Park. Om en idé kom, såg jag till att glömma den för stunden. Sen gick jag in och avslutade kapitlet. Du ska få höra i kväll. Jag ska läsa när vi sitter på golvet, en bit ifrån varandra för att inte distraheras. Vi har knappt nuddat vid varandra på hela dagen. Men sen ska vi lägga oss, din sidenmjukhet mot mina händer, mina läppar. Det är alltid som att vi alltid... Men det här är faktiskt första gången vi är utomlands tillsammans. Tre månader i en spartansk tvåa i Brooklyn. Vårt första gemensamma hem.

(Utmaning: skriv om fisk)