I Guds famn

Här får alla vara med. Det är sant som de säger. Hon sitter längst in mot det gamla militärtältets vägg men hon är inte ensam, o nej, Annika och Maria sitter på varsin sida om henne. Sångstund före läggdags. Hon kommer närmare och närmare Gud och nu tar de låten som för henne allra närmast, nästan mitt ini. De små hårstråna i nacken reser sig:

Du vet väl om att du är värdefull?
Att du är viktig här och nu?
Att du är älskad för din egen skull
för ingen annan är som du...

Det är inte hon som har upptäckt Gud på det här lägret. Det är han som har tagit hand om henne. Plötsligt satt hon i hans famn. Det var ett sätt att förstå Gud som var som en baklängeskullerbytta. Som om Gud var allt hon rörde sig i, samtidigt en person med omsorg. Hon har frågat Barbro, Barbro som spelar gitarr, vad hon bör göra nu och Barbro har sagt att hon kanske skulle kunna fundera på att börja gå i kyrkan på söndagarna, inte bara på scouterna på onsdagarna. Då blev livet en tröttsam stig igen. Säga till mamma och pappa att hon ska gå i kyrkan! Hon, som knappt får gå på scouterna.

På lägret är alla gränser utsuddade. Här får alla flyta samman till den viktlösa massa som är Gud. Men sanningen är förstås den att de allra flesta scouterna har föräldrar som är med i Missionskyrkan. Och de föräldrarna är så duktiga och välordnade. Alla mammorna är lärare och alla papporna är ingenjörer på Asea. På det sättet liknar de hennes föräldrar. Men det är något med denna präktighet, detta lugn, som hon inte kan efterapa. När det är lugnt i hennes familj är det som en sårskorpa. Om man pillar litet grand kommer blod och då är alla där och vill ha, mamma och pappa, Angelika och Peter, också hon. Det blir ett vargslagsmål. En rovdjursuppgörelse. Och hon vill inte hem till det igen, vill inte bli den hon är med dem, fast hon förstår att Gud älskar henne även sådan.

Hon räknar på fingrarna: tre dagar som gått av lägret, två dagar kvar. Om man drar sig riktigt långt in mot Guds kärna, kan man stoppa tiden då?

för ingen annan är som du...

Sången blir som en motor, går runt och runt i oändlighet. Några tjejer sjunger en understämma, ett par killar en annan. De är med i ungdomskören. Hon är för liten för allt, inte minst för den förvandling som skett med henne på lägret. Tårar kommer i ögonen när hon förstår hur hon kommer att slitas sönder när hon kommer hem. Bli rovdjursföda.

(Utmaning: skriv om något unikt)

(sångtext: Ingemar Olsson)